De närmaste två åren är fullbokade och planerna för 2015 har påbörjats. Sedan Loa Falkman sade upp sig från Kungliga operan 1990 har han varit aktuell i operor, shower, filmer och musikaler. Fram till påsk ser vi honom i La cage aux folles på Oscarsteatern i Stockholm.
– Jobb föder jobb, föder jobb. Men det handlar också om att försörja en familj. Jag lever ett bra liv. Jag lever sunt och ser ingen anledning att pensionera mig, säger Loa Falkman, 65.
Han sitter ledigt tillbakalutad, prydligt klädd i brun kavaj, gul slipover och svarta byxor, vid sitt sminkbord bakom scenen på Oscarsteatern. Till kavajen har han en matchande näsduk i bröstfickan och sidenkravatt chickt knuten innanför skjortan. Om några timmar möter han publiken i korsett, långklänning och peruk. Med säkra steg intar han scenen i högklackat, slår sig ned vid sminkbordet och sätter fast lösögonfransarna, samtidigt som han sjunger. Som den självklaraste sak i världen. Han lyckas i rollen som dragshowartisten Albin/Zaza förena kvinnliga attribut och gester med sång och koreografi på ett sätt som imponerar.
– Får man väl på sig kläder och peruk så kommer gesterna av sig själv. Sedan har jag tränat på att gå i högklackat hemma. Min hustru, som är pensionerad balettdansös, har hjälpt mig att få till snitsen, säger Loa Falkman och ler stort.
Ja, det är kanske så det är. Stilen föds i attributen vi omger oss med. Skalar vi av blir det mindre gester, mer minimalistiskt. Klär vi på, kräver det också större utrymme, större gester – för att bli rollen Zaza – på riktigt. Men hur gör man?
– Har man en utmärkt regissör är det inte svårt att agera. Allt pålagt blir fel. Det finns inget jävligare än den som spela teater i teatern.
Men är det inte svårt med olika uttryck?
– Det är regissörens roll att ta fram det trovärdiga. Operamusik är så dramatisk i sig, så du får uttrycket i detta. Det räcker med att du menar det du sjunger och säger. Ju mer sparsmakad man är desto bättre, menar Loa Falkman. Jo, det är viktigt att gå in i den känsla som rollfiguren har. Att uppriktigt tro på de repliker man säger i den situation som ska framföras. Är det sorg, så måste det visas sorg, eller glädje, ilska och svartsjuka om det är detta rollfiguren ska känna. Det är också därför man är så trött efter en föreställning. Du måste gå ner i känsla, du måste ha den när du står på scenen.
Loa Falkman bjuder på en chokladbit till kaffet, själv håller han igen – för rollens skull. Korsetten ska ju passa och så ska han ju sjunga också när den väl sitter på.
– Jag håller mig i form. Jag åker skidor på längden när det är snö, promenerar annars varje dag, spelar golf eller sitter på träningscykeln om det är rått.
Familjen åker också gärna skidor utför och jularna firar Loa Falkman sedan 35 år tillsammans med fru Rosy och sönerna Daniel och Jacob i Åre. Men visst unnar han sig det goda livet. Dagen innan intervjun lagade han en ovanligt välsmakande lammstek efter ett recept av vännen och kocken Leif Mannerström.
– Man lägger lammsteken i marinad på morgonen i en stekpåse och så håller man på och vänder på den under hela dagen. Sedan läggs den på galler och under har man samtidigt en potatisgratäng. Till det drack vi en flaska Chateauneuf de pap, säger han och ser belåten ut. Det är så man laddar batterierna. Jag är lite äldre nu och kostar på mig de goda vinerna och det goda livet. Jag tycker att man kan göra det när man jobbar så hårt som jag gör.
Nej, att pensionera sig är det inte tal om. I stället utrycker han en önskan om att kunna undervisa mer. Han har haft några master classes, undervisning i grupp under en begränsad tid. Att ha privatelever för närvarande är inte att tänka på när hans arbetstider är så oregelbundna.
– I framtiden kan jag tänka mig att undervisa mer sångtextmässigt i gestaltning och textning.
Varför vill du agera och stå på scenen?
– Jag har ett obotligt uttrycksbehov som driver mig. Det har jag alltid känt, även när jag inte kunnat sätta ord på det. Jag vill väcka känslor. Det är magiskt att känna att man berör en människa eller en publik. Att stå på Operans scen är fantastiskt, spela Shakespeare på Dramaten är fantastiskt, spela musikal på Oscarsteatern är fantastiskt. Film är också ett pussel som tilltalar mig. Alla drar åt samma håll oavsett vad man gör: som passare, fotograf, skådespelare eller ljudkille. Jag längtar alltid efter det jag inte gör för tillfället, så just nu längtar jag efter en operaroll eller en filmroll.
Carl Johan Loa Falkman
Ålder: 65 år, fyller 66 den 24 juli.
Familj: Hustrun Rosy Jauckens, sönerna Daniel, 25, och Jacob, 22.
Bor: Stocksund.
Aktuell: Huvudrollen i La cage aux folles, spelas till den 23 mars på Oscarsteatern.
Engagerad som: Ambassadör i Barncancerfonden.
Beundrar: Jussi Björling och 25-åriga sydafrikanska barytonsångaren Luthando Qave.
Priser: En Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Pensionat Oscar 1995. Utsågs till hovsångare 2003. Två Guldmasker, som Higgins i My fair lady 1996 och för rollen i Obesvarad kärlek 2009, SJs musikalpris tillsammans med norske motspelaren Sven Nordin för rollen Zaza i La cage aux folles 2012.
Gör härnäst: Gör showen Spök av Björn Skifs tillsammans med Måns Zelmerlöw och Lena Philipsson med premiär i september. Det finns också filmplaner.
Karriär i urval
Debuterade 1973 i Tintomara på Operan, internationellt genombrott som Escamillo i Carmen i Paris år 1981, Higgins i My fair lady på Oscarsteatern, huvudrollen i Wozzeck av Alban Berg i Malmö 1999, La cage aux folles 2012-2013. Filmroller i Åke och hans värld 1984, Bröderna Mozart av Suzanne Osten 1986, tre Lilla Jönssonligan-filmer 1996, 1997 och 2006, Pensionat Oskar av Susanne Bier 1995, 7 miljonärer 2000, Kronjuvelerna 2011. Bland många tv-roller Percys tårar 1996, Cleo för SVT 2002, Kommissionen 2005, Nisse Hults historiska snedsteg 2006. (Texten har också varit införd i Sprp-tidningen.)