Vilks och Jamtli – debatten som kulturredaktörerna inte vågar ta.

On 4 september, 2012 by Carl Aronsson

Utställningen Udda och Jämt på Jamtli var planerad att öppna den 30 september, men ställs nu in eftersom en majoritet av de inbjudna konstnärerna har hoppat av. Det är en anmärkningsvärd händelse i Sverige och något som borde vara föremål för en livlig debatt. Men av någon anledning har ledande kulturredaktörer varit lika tysta och neutrala som Sverige under Andra världskriget. Kultursidorna har nöjt sig med att sakligt rapportera om händelsen. Den förhållandevis lilla debatt som förekommit har istället förts på ledarplats. Aftonbladets kulturchef Åsa Lindeborg fick som enda tidning den 1 september erbjudande om att publicera Kulturkolls debattinlägg i förväg. Hon har valt att inte svara, men tog uppenbarligen intryck då hon dagen efter publicerade ett ställningstagande i Aftonbladet med rubriken ”Vilks är Sveriges fegaste konstnär”. Nu väntar vi på att också Björn Wiman, Eva Beckman, Karin Olsson, Martin Jönsson och alla andra kulturchefer i Sverige ska ta bladet från munnen.

När museichefen Henrik Zipsane stoppade Vilks från utställningen Udda & Jämt på länsmuseet Jamtli hoppade även konstnären Marianne Lindberg de Geer av som en sympatiåtgärd för Vilks. På kultursidorna i Expressen drar hon paralleller med Giftas-åtalet av August Strindberg samt fängslandet av Pussy Riot. Hennes motiv för avhoppet är alltså politiska och hon uppmanade sina medutställare att bojkotta utställningen Udda & Jämt. Det resulterar i att 12 av de 16 konstnärer som tidigare tackat ja till att delta hoppar av och utställningen ställs så småningom in.

Men om de Geers motiv var politiska så tycks skälet för övriga konstnärer snarare varit en etikettfråga. Karin Mamma Andersson, Anne-Marie Nordin och Ola Åstrand menar att man inte ska bjuda in och sedan plocka bort en konstnär på grund av vad denne fattar för beslut i sitt privatliv! För den som har lite kunskap om Stop Islamization of Nations (SION) är ett sådant uttalande som en knytnäve i magen.

För allmänheten är Lars Vilks idag främst känd för att ha illustrerat Profeten Muhammed i form av en rondellhund. Bilden visades i Nerikes Allehanda i augusti 2007, och Vilks har sedan dess hotats och utsatts för flera trakasserier. I debatten som följde var det många som valde att stödja honom för rätten att skapa och publicera bilden – rätten till yttrandefrihet. Det betyder emellertid inte att dessa personer gav Vilks sina sympatier för att skapa konst var enda syfte var att få muslimer att känna sig kränkta! Att så skulle varit fallet med Rondellhunden har dock förnekats av Vilks och den ståndpunkten har det inte funnits skäl att ifrågasätta tidigare.

När Vilks nu annonserar att han har för avsikt att föreläsa på en antimuslimsk konferens i september – arrangerad av Stop Islamization of Nations – förändras emellertid situationen. Lars Vilks är inte längre offret utan jägaren som med alla medel försöker eliminera fienden. SION är en öppet anti-muslimsk organisation som bland annat anser att nyhetskanalen Al-Jazeera ska förbjudas att sända i USA. Det rimmar synnerligen illa med Vilks uttalanden om att värna yttrandefriheten.

SION:s två främsta profiler är Pamela Geller och Robert Spencer. De beskrivs så här i tidningen EXPO: Pamela Geller har skrivit i sin blogg att Barack Obama ska stå under muslimskt inflytande och att han vill att ”jihad” ska segra i USA. Geller har också förnekat folkmordet i Srebrenica och kallat det för en myt. Bara några dagar efter massakern på Utøya publicerade Geller ett blogginlägg där hon kallade sommarlägret för ett antisemitiskt indoktrineringsläger.

Robert Spencer var inbjuden till Almedalen 2010 av Sverigedemokraterna för att tala om islam och islamiseringen av Europa. Sedan 2003 driver Spencer den antimuslimska webbplatsen Jihad Watch. Robert Spencer och Jihad Watch har citerats över 150 gånger i Anders Behring Breiviks manifest, där för övrigt även Pamela Geller är citerad. Både Spencer och Geller har anlitas som talare av Tea Party-rörelsen.

Låt oss vara tydliga med att hoten och attackerna mot Lars Vilks är helt oacceptabla och inte hör hemma i den fria världen. Men att Vilks själv inte möts av kritik och motstånd av kulturens ledande företrädare när han öppet stödjer en antimuslimsk organisation är illa. Och situationen förvärras när ett dussin av landets ledande samtidskonstnärer istället tar parti för Vilks – och inte den institution som tar avstånd från hans agerande!

Jag har stor förståelse för att personen Lars Vilks känner sig kränkt och vill slå tillbaka mot de som angriper honom. Det är en ganska mänsklig reaktion. Men att mobben – i det här fallet konstnärerna som hoppat av utställningen på Jamtli – ger stöd och näring åt Vilks agerande är svårt att förstå. Det innebär, vare sig konstnärerna vill eller inte, att de stödjer Vilks rätt att föreläsa på SION, och att de tar ställning mot museichefen Henrik Zipsanes agerande. Sådana värderingar har de givetvis rätt att härbärgera – på samma sätt som de har rätt att stödja Sverigedemokraterna – som för övrigt ville ställa ut Vilks Rondellhund som konst i Malmö, pastor Åke Green som åtalats för hets mot homosexuella och antisemiten Ahmed Rami som var ansvarig för Radio Islam och dömdes för hets mot folkgrupp.

Men så länge de avhoppade konstnärerna inte uttryckligen tar avstånd från Vilks föreläsning på SION – detta oavsett om det var skälet till deras avhopp eller inte – får de nog finna sig i att de både agnar och blir betraktade som supportrar av Vilks fiske i grumliga vatten.

Not.

När beslutet om att utställningen skulle ställas in var det endast Claes Eklundh, Linn Fernström och David Svensson som var kvar. Följande konstnärer valde att stödja Lars Vilks genom att hoppa av Udda och Jämt på Jamtli: Zandra Ahl, Karin Mamma Andersson, Mikael Ericsson, Marianne Lindberg de Geer, Anne-Marie Nordin, Jockum Nordström, Anna Odell, Andreas Poppelier, Viktor Rosdahl, Per B Sundberg, Magnus Wallin och Ola Åstrand. Nathalie Djurberg var också inbjuden men valde att tackade nej i ett tidigt skede, dvs innan Vilks inbjudan drogs tillbaka.


7 Responses to “Vilks och Jamtli – debatten som kulturredaktörerna inte vågar ta.”

  • Eva Holmgren

    Ja, det är väl egentligen inte så konstigt. De är väl kompisar med konstnärerna och vill inte stöta sig. Det är farligt att tycka i Sverige.

  • Gustav Hansson

    Jag är dåligt insatt i det här, men fy fan, om det är så här. Jag har alltid försvarat Vilks men det blir svårare nu. Och hur kan konstnärer som Karin Mamma Andersson ställa upp på det här? Är det alla miljonerna på banken har gjort henne likgiltig för rasism och främlingsfientlighet?

  • Cissi

    Vad har egentligen konstnärerna angett för skäl till att de hoppar av? För mig låter det helt sanslöst att de skulle stödja en rasistisk organisation. Är det verkligen möjligt?

  • Anders Lindqvist

    Jag har själv följt debatten och det kan läggas till att Vilks faktiskt har sagt att han är tacksam för det stöd som Sverigedemokraterna gett honom. Kan bara hålla med om att det är helt obegripligt att ingen tar upp den här grejen i media. Tack kulturkoll för att ni finns!

  • Krolle

    Jag tror att konstnärerna inte har koll. De har trott att de gjort en kollega en tjänst och inte funderat mer på det. Alla kan ju inte fördjupa sig i vad Vilks hittar på.

  • Hej,

    Jag ser med stort intresse denna text och kommentarerna. Samtidigt tänker jag så här lite på avstånd från stormen och i ljuset av senaste dagarnas våld i Mellanösten att det kan ses ytterligare en dimension i VIlks sätt att uppföra sig. En fråga som jag inte har ställt men som tränger sig på är följande: ”Kan Vilks och andra motsvarande producenter verkligen tillåta sig att sitta tryggt i väst och använda mig och andra medborgare som levande skjöld för deras berättigade eller oberättigade kritik av andra människors religion och kultur? Det måste vara en anledning att VIlks inte håller sitt anförande i Rijad eller Kairo men i stället väljar New York!” Jag vill själva bestämma om jag ska vara levande skjöld för den ena eller den andra.

    Jag gör uppmärksam på att detta är mina personliga funderingar och inte kan spegla Stiftelsen Jamtli där ärendet är avslutad sedan länge. Personligt tycker jag dock att diskussionen har varit mycket intressant och jag tror att den behövs!

    Henrik Zipsane

Trackbacks & Pings

Kommentera