Året är 1965 och vi befinner oss i staden New Penzance på en sparsamt befolkad ö längs kusten i New England. Tonåringarna Sam (Jared Gilman) och Suzy (Kara Hayward) är kära i varandra och bestämmer sig för att rymma iväg tillsammans. Föräldralösa Sam från ett scoutläger som leds av Edward Norton. Suzy från ett hem där föräldrarna (Bill Murray och Frances McDormand) glidit isär. Båda ungdomarna betraktas som särlingar av sin omgivning, men för oss som tiittar är perspektivet omvänt. Det är inte Suzy – utan hennes föräldrar som är dysfunktionella. Deras förhållande är dött och de lever separata liv men under samma tak. Och det är Sams scoutkompisar som agerar bortom normerna. De är elaka, och tar varje chans att mobba Sam.
Handlingen i Wes Andersons senaste film – Moonrise Kingdom – är rak och okomplicerad. Vi får följa jakten på de förrymda tonåringarna. En jakt som leds av poliskonstapel Sharp, spelad av Bruce Willis. Och även om en del av handlingen är förutsägbar känns filmen aldrig tråkig. Det är ett skickligt hantverk där scenerna hakar i varandra på ett sätt som skapar en bra hygglig grundton av spänning. Men precis som i de flesta filmer av Anderson är handlingen bara en av byggstenarna i hans filmskapande. Wes Andersons filmer är en helhetsupplevelse där varje detalj är noggrant regisserad: Fotot, kostymen, musiken, scenografi, art direction m.m. Det gör att varje scen blir en njutning för öga och öra, och att diskussionen efteråt handlar om så mycket annat än bara handlingen. Musiken består av en balanserad mix skriven av bl.a. Benjamin Britten, Hank Williams och Peter Jarvis.
Moonrise Kingdom blandar storstjärnor med nybörjare, och debutanterna Jared Gilman och Kara Hayward behöver inte skämmas för sina insatser i de bärande rollerna som tonåringar. De är övertygande i sina karaktärer och kommer sannolikt att dyka upp i många fler filmer framöver. Vi får också se en lågmäld Bruce Willis – långt från actionhjälten i Die Hard, liksom en empatiskt befriad socialsekreterare suveränt spelad av Tilda Swinton.
Det går inte att komma ifrån att Wes Andersons konstnärliga höjd och säregna manér har paralleller med David Lynch. Båda sorterar under kategorin avantgardistiska regissörer med dragning åt det absurda. Men där Lynch är obegriplig är Anderson tydlig – ibland övertydlig. Och när Lynch drar mot det subtila använder Anderson ironi och humor. Tycker du fotot är viktigt i en film ska du definitivt gå och se Moonrise Kingdom. Är du trött på klichéer och mainstream ska du också gå och se Moonrise Kingdom. Vill du däremot se våld, socialrealism och action ska du nog låta bli.
Moonrise Kingdom (2012), svensk premiär 6 juni. Längd 1 timme 34 minuter. Regi: Wes Anderson. Manus: Wes Anderson och Roman Coppola (son till Francis Ford Coppola). I rollerna: Jared Gilman, Kara Hayward, Bruce Willis, Bill Murray, Edward Norton, Frances McDormand, Harvey Keitel.
