Intervju: Roy Andersson skildrar den lilla människan

On 3 november, 2014 by Ulla Tiderman

RoyA

Filmregissören Roy Andersson vill skapa förståelse och förändra. Och han känner inte det minsta tvivel om att han med sin konst verkligen kan förändra världen.
– Det känner jag som ett kall. Jag menar att all konst måste ha den visionen – att vilja förändra och skapa förståelse.

Nu är han aktuell med den tredje delen i trilogin om att vara människa. Filmen En duva satt på en gren och funderade på tillvaron har premiär den 12 november.
Det är den lilla människan, med hennes fel och brister och tillkortakommanden som har framträdande positioner i Roy Anderssons filmer.
– Framför allt vill jag skildra tillkortakommanden, säger han och skrattar.
– Jag vill förändra människans värdenormer, påverka dem så att de kommer bort från de dåliga: bristande respekt för andra och att exploatera andra människor. Och öppna för mer positiva normer: solidaritet och medmänsklighet.
När vi träffas i hans lokaler på Östermalm i Stockholm, Studio 24, har han tilldelats guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig för En duva… Guldstatyn står i ett av skyltfönstren omringad av bilder av en Roy Andersson i smoking som kysser statyn och med en italiensk filmaffisch bredvid.

Sju guldbaggar
I det andra skyltfönstret är alla sju guldbaggarna uppradade, förutom de fem som han fick för Sånger från andra våningen också de som han fick för filmen Du levande, från 2007, för bästa film och bästa manuskript.
Det är här, i två studios i det inre av lokalerna, som han bygger filmscenerna, bräda för bräda, in i minsta detalj och sedan filmar med en enda tagning. Efter ett antal repetitioner av scenerna, filmar Roy Andersson varje scen 20 till 30 gånger innan han är nöjd. En scen i En duva… filmade han 87 gånger.
Roy Andersson har precis kommit tillbaka till Stockholm efter att ha kurerat sig hemma hos särbon i Lund. Förkylningen som han ådrog sig efter deltagandet vid filmfestivalen i Toronto, Kanada, i början av september, vill inte släppa sitt grepp.

Kritik mot samhället
Även i Toronto mottogs den nya filmen med öppna armar. Filmen har fått mycket positiv respons i Masters-sektionen. Han är glad och stolt.
– Jag har haft svårt att kalla mig för konstnär. Men nu kan jag säga att jag håller på med konstnärlig verksamhet utan att rodna, säger han och skrattar.
Och det inbegriper att kämpa för humanismen, menar han.
– Samhället går under med den aningslöshet och den cyniska inställning som råder i dag. Att se på människor som klienter och tjäna pengar på dem. Det är inget långsiktigt ansvarstagande och visar på bristande empati.
Hans kritik av de rådande omständigheterna i samhället går även denna gång som en röd tråd genom filmen. Där de två huvudpersonerna, försäljare i skämtartiklar – för att göra livet gladare för människor – för det mesta hamnar i absurda och komiska situationer. Inte lite leder duon tankarna till Helan och Halvan.
Roy Andersson har en helt egen och unik berättarstil. Omisskännlig är hans underfundiga och komiska reklamfilmer, som var en de stora av behållningarna vid biobesök under 80- och 90-talet.
Det låg som en bleksiktig hinna över bildkompositionen. Den lilla människan i sin vanligaste vanlighet fick träda fram och berätta en liten historia – alltid med en viss svärta och ett stråk av sorg. Och mitt i allt detta lockades vi till skratt. Vi kände igen oss själva.

Vill förändra världen
Han blev hyllad för sin debutfilm En kärlekshistoria som kom 1970 och många såg även fram emot hans andra film Giliap 1975, som dock blev nedsablad av kritikerna.
I den filmen kan man ana den samhällskritik och stilistiska bildkomposition som sedermera blev hans signum.
Där och då lämnade han långfilmens värld för reklamfilmen och först 2000 gjorde Roy Andersson comeback med Sånger från andra våningen. Filmen fick fem guldbaggar; bästa ljud, bästa manus, bästa foto, bästa regi samt bästa film. Samma år fick filmen juryns specialpris vid filmfestivalen i Cannes. Resten är historia.
– Jag vill att människor känner ömhet för andra människor. Då vill man inte exploatera andra utan i stället hjälpa.
Tror du att dina filmer kan förändra världen?
– Ja det får jag nog tro, att de har den effekten. Jag vet att det är så. Jag har blivit förändrad genom att möta konstnärliga verk. Och min världsbild förändrades när jag såg Cykeltjuven av Vittorio De Sica. På så vis är jag optimistisk.

Repliker som mantran
När man tittar på en Roy Andersson-film verkar varje scen vara uttänkt i minsta detalj. Ofta upprepas repliker som mantran. I den senaste filmen återkommer repliken: Roligt att höra att ni har det bra, som uttalas genomgående av olika skådespelare filmen igenom.
– Vardagsrepliker som är förtydligade får en enorm betydelse, men blir också poetiska. Och man fattar hur viktiga de här replikerna är. Våra bekymmer för våra anhöriga är det viktigaste vi har att prata om.
Nu är drygt fyra års arbete med filmen avslutad, men Roy Andersson umgås redan med planer på nästa film som går under namnet Alibaba och de 16 rövarna. Det ska bli en film om det oändliga.
– Jag skojade med en journalist i Venedig om att jag skulle göra a fourth part of the trilogy, men jag vill att det ska bli något separat och annorlunda.
Han har också planer på att skriva en roman. Det var ju författare han egentligen ville bli som ung,
– Jag tänker mer än jag skriver och jag tänker på romanen som ett bildmanus – visuellt berättad som en resa genom Sverige. Den ska handla om en man som reser genom Sverige och träffar en massa olika människor. Den ska heta: Jag fattar ingenting.
Roy Andersson skrattar gott, som han gjort flera gånger under intervjun.
– Jag får se om jag hinner med allt i livet, både filmen och romanen.

Kommentera