Stockholms Filmfestival 2014. Det ska sägas direkt: Förväntningarna på filmen Gentlemen är höga. Den är utvald som öppningsfilm för Stockholms Filmfestival och manuset är inte bara baserat på en kultbok skriven av en av Sveriges främsta författare – Klas Östergren. Östergren har dessutom skrivit filmmanuset själv och varit ett aktivt bollplank åt regissören Mikael Marcimain (Call Girl, Lasermannen). Till detta kommer en budget på nästan 100 miljoner där huvuddelen finansierats med licenspengar från Sveriges Television. Förutom biofilmen kommer Gentlemen även att visas som mini-serie i SVT julen 2015.
Mot den bakgrunden är Gentlemen en stor besvikelse – men även utan förväntningar i bagaget blir filmen en diffus upplevelse utan udd. Östergren har gjort för mycket bok och för lite film och Marcimain har inte lyckats addera sina egna kvaliteter för att filmen ska få en egen identitet. Dessutom lider produktionen överraskande av tekniska och kreativa brister – inte minst ljudkvaliteten som bitvis är så dålig att publiken inte uppfattar dialogen.
Handlingen i Gentlemen kretsar runt författaren – och filmens berättarröst – Klas Östergren (David Fukamachi Regnfors). Det är 70-tal och berättelsen tar fart när han träffar jazzpianisten och hobbyboxaren Henry Morgan (David Dencik) – och så småningom även hans bror – poeten Leo (Sverrir Gudnason). Klas har fått 10.000 kr i förskott av sin förläggare för att skriva en modern variant av Strindbergs Röda Rummet, men han saknar både inspiration och skrivlust.
Berättelsen flackar i tiden och spränger då och då in historiska händelser från 40- och 50-talet för att teckna brödernas historia och karaktär. För tittaren blir det väldigt mycket att hålla reda på och Marcimain lyckas tyvärr inte sy ihop alla delarna till en spännande och begriplig berättelse. Redan efter en timme börjar frågetecknen hopa sig. Det är hemliga klubbar, Bellmangångar, vapensmuggling och spionhistorier om vartannant. Resultatet blir att det som är underhållande och omväxlande i boken bara känns förvirrat och ofokuserat i filmen – kanske för att Marcimain inte lyckas hitta tillräckligt spännande scenlösningar till den mångskiftande handlingen.
Henry Morgan inleder så småningom en relation med Maud (Ruth Vega Fernandez), som också är älskarinna till den kallhamrade affärsmannen Wilhelm Sterner (Boman Oscarsson). Den relationen skapar problem som blir bärande ingredienser i filmen. Men inte heller karaktärerna – eller relationerna mellan karaktärerna – i filmen utvecklas, vilket gör att tittaren har svårt att få känslomässiga band till rollfigurerna. Vi ser vad som händer och reflekterar men sitter kvar på läktaren utan att uppleva stämningar, dofter eller miljöer.
För även om vi påminns om dåtid via tidstypiska markörer, som hamburgerrestaurangen Wimpy, bilmodeller, Göteborgskonserterna med U2 och Bob Dylan i mitten av 80-talet, rådande klädmode etc så känns inte upplevelsen autentiskt. Det är som om någon försökt måla en tavla på ett motiv som de bara sett på bild eller fått berättad av någon annan. Detta förstärks av kostym och makeup som vid några tillfällen slår över i ren fars. Till exempel Magnus Carlsons (från Weeping Willows) rollfigur som sångare i ett dansband. Det är tänkt att Magnus ska ha tidstypisk frisyr och kostym, men det liknar mer en utstyrsel från Buttericks inför ett studentspex eller svensexa.
Östergren tvekade länge innan han gjorde film av boken eftersom han ansåg att den var allt för komplex att filma. Han hade nog dessvärre rätt och jag hoppas att TV-serien kan lyfta dramat några snäpp. För även om filmen känns för lång (2 timmar och 22 minuter) så är den för kort för att rymma allt den vill berätta. I den bästa av världar kan TV-serien blir det perfekta formatet.
Gentlemen
Premiär: 5 december 2014
Manus: Klas Östergren
Regi : Mikael Marcimain
Längd: 2 tim 22 min. Från 15 år
Medverkande: David Dencik, Ruth Vega Fernandez, Sverrir Gudnason, David Fukamachi Rengfors, Pernilla August, Magnus Krepper, Peter Carlberg, Magnus Roosman, Sven Nordin, Boman Oscarsson, Amanda Ooms
