Därför uteblev debatten om konstnärernas avhopp – Om Vilks & Jamtli

On 24 september, 2012 by Carl Aronsson

När museichefen Henrik Zipsane portade konstnären Lars Vilks från utställningen ”Udda och Jämt” på Jamtli resulterade det i att 12 av de 16 konstnärerna som bjudits in hoppade av utställningen som en sympatiåtgärd. Anledningen till att Lars Vilks inte längre var välkommen att delta var att han planerade att föreläsa på en antimuslimsk konferens i New York, arrangerad av den rasistiska organisationen Sion.

Kulturetablissemanget – i form av ledande kulturchefer i Sverige – valde att inte ta ställning för Jamtlis agerande mot Vilks. Istället gav Expressen Marianne Lindberg de Geer utrymme för att uppmana övriga konstnärer att också hoppa av utställningen.

Kulturkoll har tidigare debatterat händelsen och ställt sig frågande till varför debatten uteblivit när det gäller de övriga konstnärernas agerande. Hur är det möjligt att 12 av Sveriges främsta samtidskonstnärer kan bojkotta en institution för att de vägrar ge röst åt en uttalad rasist – utan att konstnärerna bemöts med kritik från kollegor och kulturskribenter?

Kulturkoll bestämde sig för att ställa tre frågor till fem ledande kulturchefer för att söka en förklaring:

Fråga 1: Anser du att det var rätt av Lars Vilks att föreläsa på SION:s antimuslimska konferens den 11 september?

Martin Jönsson, chef SvD Kultur

– Vad Lars Vilks gör i sin konstnärliga gärning är en sak, men det blir inte trovärdigt när han säger att deltagandet i en sådan konferens är en del av hans konstprojekt. Även om han själv tror på det borde han kunnat förutse vilken uppståndelse deltagandet skulle leda till. På så sätt är det en märklig och möjligen naiv bedömning från hans sida.

Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet

– Lars Vilks har självklart rätt att besöka vilka konferenser han vill, men han kan inte säga att hans medverkan saknar betydelse.

Björn Wiman, kulturchef DN

– Nej.

Karin Olsson, kulturchef Expressen

– Jag vill inte säga vad konstnären Lars Vilks ska och inte ska göra. Han menar ju som bekant själv att allt detta är en del av konstverket rondellhunden, och att han vill utforska alla konsekvenser av sitt projekt. Om föreläsningen på Sion var en meningsfull del i rondellhundskonceptet tror jag inte att man kan utvärdera nu. Det kräver perspektiv och distans. Däremot tycker jag att vissa uttalanden han gör om islam och muslimer är minst sagt tveksamma och jag är övertygad om att hans Sion-besök marginaliserar honom. Frågan är om han längre har kontroll över sitt konstnärskap och vilka mörka krafter det nu samverkar med. Kanske sätter han till och med en ära i att inte ha det, och menar att det är en av poängerna. Expressen Kultur har uppmärksammat Lars Vilks oerhört mycket, och varje gång han utsätts för något som ämnar tysta och skrämma honom kommer vi att fortsätta att reagera. Men jag ser ingen anledning till att vi ska uppmärksamma varje avart och vindling i hans rondellshundsarbete. Det är helt enkelt inte särskilt intressant längre. Därför har vår bevakning minskat.

Kulturkolls tolkning

Kulturchefernas svar visar att ingen är beredd att försvara Lars Vilks deltagande i konferensen, och det är också den ståndpunkten som en ganska enig kritikerkår intagit. En tydlig konsekvens av detta är att Vilks förlorat i trovärdighet och att hans konstnärliga arbete nu kommer att omvärderas.

Fråga 2: Anser du att det var rätt av konstnärerna att hoppa av utställningen ”Udda och Jämt” på Jamtli som en sympatiåtgärd för att Lars Vilks blev portad?

Martin Jönsson, chef SvD Kultur

– Det är upp till varje enskild konstnär att göra bedömningar om vilka sammanhang de ska delta i. Men precis som i svaret ovan: de får räkna med att det blir en debatt om det.

Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet

– Jag skulle för egen del aldrig hoppat av utställningen i sympati med Vilks även om jag kan imponeras av solidaritetsaktionen (jag är ju vanligtvis svag för sånt). De som hoppade av borde samtidigt vågat ta debatten med Vilks. Det gjorde de ju inte nu, tvärtom fick han beröm för att ”han vågar ta i de svåra frågorna”.

Björn Wiman, kulturchef DN

– Jag har förståelse för det. Beslutet att stänga av Vilks bygger på en i mina ögon riskabel och idealiserande uppfattning om att inte bara konstnären utan också konsten måste vara något ”gott”.

Karin Olsson, kulturchef Expressen

– Jag tyckte det var rätt. Konstnärskollektivet har varit alldeles för tyst i fråga om att försvara Lars Vilks rättigheter. Det har varit publicister, främst ledar- och kulturskribenter, som uppmärksammat de hot mot yttrandefriheten som Vilks upplevt, medan konstvärlden varit ganska tyst. Konstnärerna har förstås all rätt att inte gilla det han gör, men de borde ha visat större stöd när han utsatts för våld och förföljelse. De flesta som nu lämnat utställningen verkar i första hand ha gjort det för att visa att man inte plötsligt kan kasta ut en konstnär på det sättet. De står upp för en vettig princip, vilket jag tycker är sympatiskt. Och därmed inte sagt att de sympatiserar med hans konstprojekt.

Kulturkolls tolkning

Vi noterar att det endast är Åsa Linderborg som är tydlig med att hon anser att konstnärernas sympatiåtgärd för Vilks tål att ifrågasättas. Martin Jönsson fegar genom att inte ta ställning personligen utan hänvisa till att var och en har rätt att själv välja. Björn Wiman och Karin Olsson på DN och Expressen är däremot överens om att konstnärerna gjorde rätt – trots att ingen av dem försvarar Vilks deltagande på Sion-konferensen. Det kan tolkas som att de menar att konstnärernas agerande inte nödvändigtvis är ett stöd för Vilks rätt att delta i konferensen – men det är ett påstående som bara delvis är sant. Vi vet av Marianne Lindberg de Geers inlägg i Expressen att hennes motiv var politiska. I den försvarar hon Vilks rätt att föreläsa. Men vi vet också att detta inte var skälet till att några av de övriga konstnärer hoppade av. För dem var det snarare en etikettfråga. Karin Mamma Andersson, Anne-Marie Nordin och Ola Åstrand menar att man inte ska bjuda in och sedan plocka bort en konstnär på grund av vad denne fattar för beslut i sitt privatliv. För dem spelar det ingen roll att han stödjer en anti-muslimsk organisation, och att detta var skälet till att han portades. Mot den bakgrunden växer Marianne Lindberg de Geer fram som en agitator och kulturvärldens motsvarighet till Göran Lambertz. När det erkänt skickliga justitierådet hävdade att Thomas Quick var skyldig till två mord – trots att han frikänts – möttes han av kraftig kritik från ledande debattörer och jurister. Även goda vänner till Lambertz uttalade att han var fel ute och hade skämt ut sig. När Marianne Lindberg de Geers debattlust övergått förståndet bemöts hon däremot inte av samma kritiska röster. Jag tycker att Wiman och Olssons ställningstagande bidrar till att legitimera KULTUR som en frizon för främlingsfientlig propaganda – och det är inte okej.

Fråga 3: Umgås du, eller har du umgåtts, privat med någon av konstnärerna som hoppade av utställningen? (Zandra Ahl, Karin Mamma Andersson, Mikael Ericsson, Marianne Lindberg de Geer, Anne-Marie Nordin, Jockum Nordström, Anna Odell, Andreas Poppelier, Viktor Rosdahl, Per B Sundberg, Magnus Wallin och Ola Åstrand)

Martin Jönsson, chef SvD Kultur

– Nej

Åsa Linderborg, kulturchef Aftonbladet

– Jag har räknat Marianne Lindberg de Geer, som jag kritiserade hårt i en artikel, som en av mina vänner och jag hoppas få göra det även i framtiden. Debatten hade kunnat vara större än den blev, men det kan man inte skylla Aftonbladet Kultur för. Vi hade tio artiklar i ämnet, däribland Martin Aagårds intervju med Vilks. Det förvånar mig att DN och Expressen var så tysta i frågan, men kanske blev de överrumplade av att Vilks, som de tidigare försvarat med emfas, avslöjade sig som han gjorde.

Björn Wiman, kulturchef DN

– Nej.

Karin Olsson, kulturchef Expressen

– Nej. Marianne Lindberg De Geer skriver ibland för Expressen Kultur och hon gör vårt satirpris Ankan. I övrigt har jag inte haft kontakt med någon av dem.

Kulturkolls tolkning

En förklaring till att det inte blivit någon debatt om konstnärernas avhopp har vi redan fått svar på: Björn Wiman och Karin Olsson uttrycker förståelse för konstnärernas agerande och då blir naturligtvis en debatt lågt prioriterad. Nu får vi dessutom veta att Marianne Lindberg de Geer skriver för Expressen Kultur. Det är ingen ursäkt men en förklaring till varför Expressen valt att inte lyfta debatten. Vilken chef vill starta en debatt mot en medarbetare från de egna leden?

Martin Jönsson tillträdde som kulturchef först den 17 september och kan av den anledningen inte lastas för SvD tystnad i frågan. Hans företrädare Kaj Schueler och SvD:s konstredaktör Clemens Poellinger har dock debatterat Lars Vilks agerande men inte konstnärerna som hoppade av.

Att Lindberg de Geer har en privat vänskap med Åsa Lindeberg visar att hon är en mäktig kraft i kulturlivet. Hon har dessutom kontakter ända upp på regeringsnivå då hon varit ledamot i såväl Statens Konstråd som Kulturrådet. Hon är inte känd för att torgföra främlingsfientliga åsikter sedan tidigare, men nu är hon ute och fiskar på riktigt grumliga vatten. I våras gav hon sig in i debatten om den s.k. tårtskandalen på Moderna Museet. Då tog hon Lena Adelsohn Liljeroth i försvar och bagatelliserade händelsen. Hon menade att kulturministern oförskyllt blivit inkastad i det hela. Organisationen Centrum mot rasism tog däremot kraftigt avstånd från händelsen och menade att konstnären Makode Linde spred rasistiska stereotyper. Knappt ett halvår senare uppmanar samma Lindberg de Geer sina kollegor att agera i sympati för Lars Vilks rätt att föreläsa på en anti-muslimsk konferens. Frågan är hur mycket mer av främlingsfientlighet och rasism Marianne Lindberg de Geer ska få försvara under sitt konstparaply innan Kultursverige reagerar?

 

Not.

Alla kulturchefer utom Eva Beckman på SVT har svarat på Kulturkolls frågor. Hon har trots påminnelse valt att varken besvara mejlet eller frågorna. Det är trist med tanke på att hon är den som ska företräda public service – dvs den avgiftsfinansierade kulturkanalen. Vår hälsning till Beckman lånar vi därför från Martin Luther King: ”Det är inte de onda människornas ondska som är farlig, utan de goda människornas tystnad”.

 

18 Responses to “Därför uteblev debatten om konstnärernas avhopp – Om Vilks & Jamtli”

  • Viveka Hammarlund

    Intressant! Men hur i all världen kan Björn Wiman och Karin Olsson stödja konstnärerna? Är det verkligen de som svarat på frågorna? I så falla tappar jag förtroendet för dem fullständigt.

  • Göran Roslund

    Jag håller med Wiman och Olsson. Att konstnärerna hoppade av utställningen betyder inte att de stödjer Lars Vilks föreläsning hos rasisterna. Jag har märkt att man knappt kan göra något idag utan att bli kallad för rasist och det är dags att någon säger att det är okej att ta ställning. Lägg av att förfölja människor som säger vad de tycker!

  • No Name

    En god vän till mig har haft Eva Beckman som chef.Hon säger att hon tycker mycket och ofta, så länge det inte innebär någon risk för henne personligen. Tydligen är hon lite uppnäst och figurerar gärna i sammanhang som är politiskt korrekta men skyr offentligheten i alla frågor som kan uppfattas som kontroversiellt.

  • Kerstin

    Jag har svårt att förstå hur några av kulturcheferna resonerar när de säger att konstnärerna inte hoppade av för att de stödjer Lars Vilks. Om han blir avstängd för att han ska delta på en föreläsning för en rasistisk organisation så kan man väl inte hävda att man sympatiserar med honom av någon annan anledning? Lars Vilks är ju uppenbarliglen en rasist och de avhoppade konstnärerna måste inse att det är just det rasistiska de stödjer med sin aktion. Tack för ordet!

  • Sten

    Jag kan hålla med om att det här en debatt som är lite glömd, men jag tror det i första hand beror på att allt fokus legat på Lars Vilks. Många med mig kunde nog inte tro att Lars Vilks skulle gå så här långt. Jag har alltid försvarat honom och håller med Karin Olsson om att konstnärskollektivet varit lite dåliga på detta. Nu får han dock inte mina sympatier längre. När det gäller de övriga konstnärerna är jag lite mer tudelad. Vet inte vad jag ska tycka.

  • Eva Nordenskiöld

    Jag har aldrig gillat Marianne Lindberg de Geer. Hon uttalar sig om allt och alla. Hon tycks vara en grälsjuk konstnär som alltid känner sig förbisedd och måste gnälla på andra för att själv må bra. Otäckt att hon sitter på så mycket makt och att hon utnyttjar den på detta sätt. Ännu mer förvånad blir jag när jag läser chefredaktörernas svar. De är ju satta att bevaka personer som de Geer men bjuder istället in henne i salongen för att kritisera andra. Helt oacceptabelt!

  • Saga Bengtsson

    Phuu, börjar bli trött på att allt handlar om vänskapskorruption. Marianne Lindberg de Geer är i bästa fall konstnär. Allt det andra hon håller på med är bara trams. Som gammal vänsterspråkrör borde hon värna om solidaritet och inte bara agera för sitt eget bästa. Det är hemst med maktmänniskor som agerar i kulisserna och för kollegor bakom ljuset. Det är precis det hon gjort med konstnärskollegorna i det här fallet. Jag blir också trött av att se hur handfallna kulturcheferna är. Det måste finnas tusen hungriga kulturskribenter som vill ta ett steg upp.

  • Gustav Wiberg

    Nu är ni nog fel ute. Konsten måste få stå över politik och andra inskränkningar utan att det dyker upp pekpinnar om vad som är rätt eller fel. Utan konstnärlig frihet blir kulturen lika andefattig som i diktaturer där bara godkända verk får visas. Låt Vilks göra som han vill. Vi behöver fler provokatörer som vågar sticka ut.

  • Patrik Steen

    Jag prenumerar på DN men blir förskräckt när jag läser att Björn Wiberg tycker att konstnärerna gjort rätt när de hoppat av utställningen. Det är sannerligen inget jag fått intryck av när jag läst tidningen. Vad är det för flummigt svar han ger om att det beslutet skulle vara en ”riskabel och idealiserande uppfattning om att inte bara konstnären utan också konsten måste vara något ”gott””. Vi kan välja att tolerera allt eller så kan vi sätt upp handen och säga NEJ. Rasism och konst hör inte ihop.

  • Anna Frisk

    Alla mina sympatier för Vilks är som bortblåsta och det är de även för Marianne Lindberg de Geer som jag tidigare tyckt varit en bra beskyddare för konsten. Hon har på senare tid visat sitt rätta ansikte. Jag förstod redan i våras att hon tyckte det var viktigare att försvara sin vän Lena Adelsohn Liljeroth än att ta parti mot det rasistiska i tårtjippot.

  • Linda Johansson

    Marianne Lindberg de Geer som kulturvärldens Lamberts! Roligare än så kan det inte bli.

  • Örjan Lund

    Jag gillar klassisk musik och opera. Men jag lyssnar inte Wagner eller Zara Leander pga av deras kopplingar till nazismen. Hur ska jag kunna njuta av musiken när jag vet vad upphovsmannen eller sångerskan stod för? Så Björn Wiman – konsten är inte frikopplad konstnären. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

  • Gunnar

    Jag tycker det är stort av Åsa Lindeborg att berätta om sin vänskap med Marianne Lindberg de Geer. Vet att hennes bok filmas snart. Hoppas det går bra för boken var underbar.

  • Gunilla

    Det ska nämnas att Clemens Poellinger är en av få kulturskribenter som tagit Henrik Zipsane i försvar. Läs mer här: http://www.svd.se/kultur/helt-korrekt-att-slanga-ut-vilks_7460568.svd

  • Åke Samuelsson

    Är inte Vilks kopplingar till Sverigedemokraterna och negativa uttalanden mot muslimer tillräckligt för att varje sund person ska ta avstånd från människan? Det är inte så att man kan leva rövare som konstnär och tro att allt är tillåtet bara för att Marianne Lindberg de Geer ger sin tillåtelse.

  • Stina Nordén

    Konsten måste få vara fri och prövande men också tolerant och önskad. Konstnären lever inte isolerad från varken verket eller betraktaren. Konst utan publik är meningslös konst. Vilks publik hittar vi hos rasister och Sverigedemokrater idag. De utgör tack och lov fortfarande en minioritet av befolkingen. Det gör också de konstnärer som hoppade av i den stora konstvärlden. Jag kan inte ens hålla med om att de skulle tillhöra våra största samtidskonstnärer.

  • Ingrid S

    Konst kan vara MOT rasism men aldrig FÖR. Den som strider för konstens rätt att få vara rasistisk bör kriga i andra forum. Till exempel ansluta sig till främlingsfientliga organisationer som öppet står för sina åsikter. Därför tycker jag att Marianne Lindberg de Geer ska lägga korten på bordet. Jag blir inte förvånad om du även försvara de rasistiska inslagen i Tintin-böcker också.

Kommentera