Breaking Dawn del 2, slutet på Twilighthistorien

On 14 november, 2012 by Camilla Janzon

Är man ett Twilightfan är Breaking Dawn 2 sannolikt en fullpoängare. För precis som för vampyrerna själva, råder det inte en död minut under den närmare två timmar långa filmen.

Visst. Man kan ondgöra sig och raljera över de stereotypa karaktärerna och moralkakorna. Men det går inte att komma ifrån att Stephanie Meyers har en trogen skara fans som slukar allt som har med Twilightsagan att göra. Hennes böcker har till och med genererat framgångsrik fanfiction, som en av årets mest hypade böcker: 50 nyanser av honom av E L James.

Så den som är för fin för (eller inte tycker om) fantasy som genre, tillhör inte målgruppen. För i Breaking Dawn 2, har Bella själv blivit vampyr och bildat familj med sin Edward. Deras dotter Renesmee, till hälften vampyr och människa, utgör ett hot mot hela vampyrväldet. Flickan växer i en omänsklig takt (trickfilmningen av Renesmees ansikte som bebis är dessvärre irriterande dålig!) och den mäktiga klanen Volturi söker upp Cullens för att tillintetgöra det omänskliga barnet.

Vill man, kan man läsa in en hel massa i den här typen av filmer. Vikten av att vara här och nu, eller det som mer populärt kallas för mindfulnes, antyds när Bella upptäcker hur hennes sinnen skärpts i och med förvandlingen till vampyr. Och vilken ung människa drömmer inte om en egen bostad, helst världens mysigaste enplanshus med öppen spis och egen walk-in-closet? Eller om en partner som inte är för feg att säga att han/hon underskattat dig som person? Eller som för all del sätter sig och spelar gudomligt på piano, om andan faller på?

I Twilightsagan finns allt detta men också botoxade läppar och släta pannor (men så är vampyrer förstås evigt unga och odödliga). Här får släktfejder, kärlek och resor sin rättmätiga plats och många av vampyrerna är bildsköna och bär snygga kläder. Det är med andra ord lätt att förstå att fansen bildar så kallade subgrupper för att följa sina specifika vampyrer eller varulvar. Men Twilight handlar också om kamratskap, att ställa upp för varandra, till och med över landsgränserna om så behövs och om fruktan för det okända som även kan drabba vampyrer. Kärlekshistorien mellan Bella och Edward är dock grunden där Bella är den starkare av de två. Här upptäcker hon dessutom vilken specifik talang hon har som vampyr, vilket i förlängningen också blir ett budskap om att alla människor har en unik begåvning. Och vem ställer inte upp på det?

Filmens originalmusik är väldigt bra och signerad Carter Burwell. Han har skrivit musik till flera av Twilightfilmerna men också jobbat i mer ”creddiga” sammanhang, som med samtliga filmer av bröderna Coen (förutom Brother where art thou).

Jag tycker det är rätt kul att se vad Stephanie Meyers hittar på. Visst, det slafsas lite väl mycket i slutstriden när huvuden bokstavligt talat ryker. Men jag har faktiskt inte tråkigt under de knappa två timmar som filmen varar. Nog för att jag ler överseende då och då och jag tycker att det finns avsnitt som är löjliga, till och med parodiska. Men själva grundtemat om evig kärlek, och att även omöjlig kärlek kan bli möjlig, ser jag ingen anledning att uppröras över. Det finns liksom gränser för vad man kan ”läsa in” i en berättelse. Ibland får man till och med lov att acceptera att film är underhållning och som sådan är Breaking Dawn 2 bra.

Breaking Dawn, del 2
Regi: Bill Condon
Längd: 1,55 tim
Skådespelare: Kristen Stewart, Robert Pattinson m.fl

 

 

 

Kommentera