Idag går Lukas Moodyssons nya film Vi är Bäst! upp på biografer över hela landet. Det är hans sjunde spelfilm och han återvänder till det koncept som gjorde honom till ”Lukas med hela svenska folket”. Precis som i Fucking Åmål handlar filmen om ungdomar och relationer i dåtid – med utanförskap och identitetssökande som bärande teman. Skälet till varför Moodysson söker sig tillbaka till den breda publiken kan vi bara spekulera i. Men att flera filmprojekt under det senaste decenniet blivit kommersiella fiaskon kan vara en tänkbar orsak. Den ekonomiska och konstnärliga handlingsfrihet, som framgångarna med Fucking Åmål och Tillsammans resulterade i, har krympt. Nu krävs en publikframgång för att vinna tillbaka finansiärernas förtroende.
Sitt publika bottennapp nådde han med Container 2006. En film som lockade mindre än 1 000 betalande biobesökare i Sverige! Jag tror att eran av politiska och samhällskritiska filmer – till vilka även Lilja 4-ever, Ett hål i mitt hjärta och Mammut hör – är över för Moodysson. Han har inte Michael Moores förmåga att krydda samhällskritik med humor, och saknar Oliver Stones känsla för dramatik. Så hans beundransvärda längtan att få sätta strålkastarna på världens orättvisor har tyvärr visat sig vara starkare än förmågan att göra god underhållning på samma tema.
Vi är bäst! har inget originalmanus utan bygger på Coco Moodyssons (Lukas fru) serieroman Aldrig god natt. Det är en delvis självbiografisk historia om hennes uppväxt på Södermalm i Stockholm från 1982 och framåt. Vi får följa huvudpersonen Bobo (Mira Barkhammar) och hennes två vänner Klara (Mira Grosin) och Hedvig (Liv LeMoyne). Bobo är brådmogen och får ta stort eget ansvar i hemmet där hon bor tillsammans med sin frånskilda mamma. Klara kommer från en proggfamilj och har fått en fri uppfostran. Hon är primusmotorn, och den som märks och syns i trion. Hedvig är hennes motsats. En blyg tjej som kommer från en kristen familj. Hon är dock till skillnad från Bobo och Klara musikaliskt skolad och kan spela gitarr – vilket också är främsta skälet till att hon får hänga, och vara med i det punkband som tjejerna startar tillsammans. Killar, svartsjuka, humor och autentiska 80-tals miljöer och musik är viktiga byggklossar i filmen.
För den som är född på 60- och 70-talet är identifikationsfaktorn hög. Soundtracket bjuder på det bästa av Ebba Grön, Ulf Lundell, The Human League och inte minst punkbandet KSMB som glänste under några få år. Miljöerna, kostymen och produktexponeringen är autentisk, men ändå väldigt typisk för Moodysson. För någon gratisreklam blir det inte tu tal om. Det är inte Colgate och McDonalds som kameran zoomar in, utan Blåvitts tandkräm och Clock – två varumärken som gått ur tiden.
Bäst i filmen är personregin, som varsamt mejslar fram de unga tjejernas karaktärer. Allt från skådespeleri till tidstrogna repliker känns autentiska och genomtänkta. Möjligen har karaktärerna hos ledarna på fritidsgården skruvats lite för hårt. De blir efter ett tag förutsägbara och lite töntiga. De vuxna, i första hand tjejernas föräldrar, skildras antingen som ansvarslösa eller överbeskyddande. De framställs som ganska endimensionella bifigurer, vilket sannolikt är ett medvetet drag från Moodysson för att inte ta fokus från tjejerna. Han undviker också att framställa tjejerna som könsstereotypa schabloner. Det blir snarare tvärtom – med emfas. Bobo verkar vara stylad med Karl-Bertil Jonsson som förebild, Klara har punkfrissa och palestinasjal medan Hedvig är den mobbad blyga tjejen som tvångsklipps och får en killfrisyr.
Det märks att Moodysson är på hemmaplan. Vi är bäst! är i första hand en ungdomsfilm. Ett relationsdrama med komiska undertoner och träffsäkra repliker. Filmens svaga sida är att den är intressant men aldrig spännande. De enskilda scenerna och detaljerna är otroligt genomarbetade men historien saknar en dramaturgisk anatomi. Den är sevärd men inget måste. Den får betyget tre – inte fyra för att den är svensk.
Vi är bäst!
Regi: Lukas Moodysson
Medverkande: Mira Barkhammar, Mira Grosin, Liv LeMoyne, Anna Rydgren, David Dencik m.fl.
Längd 1 tim 42 min.
Premiär: 11 okt 2013
