Med en text som spottar och fräser av raseri om såväl världsekonomin som relationer, spelas dramatikern Falk Richter på Teater Galeasen. Pjäsen Trust (vilket kan översättas till både förvaltning och tillit) väcker frågor som: Vilka konsekvenser får en ekonomisk kollaps för den enskilda människan? Vem tar ansvar och vem kan man ställa till svars? Kan man skylla på någon annan, när det inte går som planerat? Och vilket ansvar har vi själva i det stora och lilla sammanhanget?
Som så många gånger förr, är det Galeasen som ligger i framkant och introducerar en ny dramatiker på den svenska teaterscenen. Och man gör det inte med någon publikfriande text. Tvärtom. Här gäller det att spetsa öronen och låta texten sjunka in. För det är varken publikfjäsk eller frieri. Med ord, ord, ord vaggas publiken in i dramat och det ska sägas på en gång att det inledningsvis är rätt mycket rabblande monologer.
Någon direkt handling finns inte heller, det handlar mer om tillstånd. Men redan med Aleksa Lundbergs första monolog börjar man ändå lyssna, verkligen lyssna. För det här är en text som ställer krav. Inte bara på sin åhörare utan även på dess utövare och Lundberg lyckas på ett mycket konsekvent sätt göra orden till sina. Nu ligger medspelarna, Anna-Lena Hemström och Alexandra Drotz Ruhn, inte långt efter. Men de har en annan startsträcka.
Scenrummet har formen av en triangel, vars väggar är maskerade med silvertejp. De befintliga fönstren utnyttjas, både inifrån och utifrån, och i fonden hänger en samling TV-apparater som flimrar och visar brottstycken från olika politiska system. Nedanför dem står en ännu större samling uttjänta TV-modeller. Konsumtion. Intill bristningsgränsen. Det är en avskalad scen som kan föreställa allt från hotellrum till golfbana.
Kostymerna är svarta och de tre skådespelerskorna har likadana frisyrer, en högt uppsatt hästsvans. De påminner om ett slags amazoner. En blond. En rödhårig. Och en brunett. Då och då tar de fram en videokamera och filmar varandra i realtid. Det greppet är kanske inte det mest lyckade i den här föreställningen. Men när regissören Annika Silkeberg, som också översatt pjäsen, håller sina skådespelare stramt till texten börjar det så småningom svänga ordentligt. Dessutom lyckas hon få fram ett fint samspel mellan Lundberg, Hemström, Drotz Ruhn. Det är tätt. Det är intensivt. Det är nära.
Trust är inte någon lättillgänglig pjäs. Men det måste också finnas utrymme för den sortens texter i ett rikt teaterliv. Galeasen har alltid varit konsekvent i sin repertoar och de, om någon, litar på sin publik. Repertoaren har varit en stor del av teaterns framgångssaga under snart 30 år och så lär det förbli.
Trust av Falk Richter
Scen: Teater Galeasen
Regi & översättning: Annika Silkeberg
Scenografi, ljus & kostym: Jenny André
Medverkande: Alexandra Drotz Ruhn, Anna-Lena Hemström, Aleksa Lundberg
Längd: 1,40 tim
