Det talas ofta om att det finns för få bra roller för medelålders skådespelerskor. Well, hör då upp alla skådespelerskor, regissörer och teaterchefer! Så går en dag är en timslång monolog, skriven för en ”mitt-i-livet-kvinna”, av Jonas Gardell.
När ridån går ner konstaterar jag två saker. Dels att det här är en kanonroll. Dels att Gardell bara blir bättre och bättre som dramatiker. Han skriver träffsäkert. Känsligt. Humoristiskt, existentiellt och stundtals väldigt sorgligt. Så går en dag fick urpremiär på lilla Klara Soppteater. Men jag blir inte förvånad om den inom kort sätts upp på betydligt större scener. Det är pjäsen värd!
Själva konceptet. Att spisa lunch och teater på en och samma gång är ruskigt trevligt. Man kan gå själv eller i grupp och Teaterbaren/Glada Ankan Restaurang och Catering är väl värda ett omnämnande och kulturkollsöga för att de lagar så goda soppor! Vid årsskiftet går Soppteatern in på sitt 23 år och i december utökades repertoaren med – eftermiddagssoppor.
Se där. Teater i tiden. För den som har bråttom eller ont om tid men ändå vill vara kulturell. Kanske är det en av anledningarna till att just En-aktaren fått ett sådant uppsving under 2011? Uppsvinget är glädjande. Inte bara för att det finns många bra en-aktare. Utan för att det också betyder att man kan gå och se en föreställning, umgås och prata om den efteråt.
Så går en dag bygger på en av Gardells böcker med samma namn. Pjästiteln har han lånat från en välkänd psalm och pjäsen handlar om Anna. En gift medelålders tvåbarnsmamma som lever ett på ytan perfekt liv med man, barn, två bilar och radhus i Täby. Skrev jag medelålders? Det är just det. Mitt i livet står hon med samma livsfråga som fyra andra rollkaraktärer gör i en annan pjästitel på Stadsteatern i höst: Blev det inte mer än så här?
Scenbilden är enkel. Vilket är en av utmaningarna på ”Soppan”. Det finns helt enkelt inte så mycket scen. Å andra sidan kan vi, publiken, göra den större och lägga till scenografi med hjälp av fantasin. På Klara Soppteater låter scenografen Sven Haraldsson det snöa. I en smal strimma ljus singlar vackra snöflingor ner, för att mot pjäsens slut ha bildat en snödriva. Det är enkelt, vackert och om man så vill – symboliskt.
Anna spelas av Ann-Sofie Rase. Hon gör entré från publiken, kommer i flygande fläng till, eller från, ett möte med kappan öppen, halsduken i näven, väskan på axeln och med alla familjefoton i mobilen, som hon vill visa oss. På den föreställning som Kulturkoll ser är Rase något forcerad i starten och bottnar inte helt i replikerna. Men hon jobbar sig snabbt in i föreställningen och gör det bra. Hon får oss att ”se” sin man, barnen, loungemöblerna ute på terrassen och inte minst den unge, potentiella älskare som hon möter och som ”kan” vara det äventyr hon tror sig längta efter för att livet ska bli mer än…sådär.
Under föreställningens gång kliver Rase ibland ur rollen och blir – Ann-Sofie. Då drar hon upp en packe med kort ur kappfickan och läser upp några av sina favoritweets, som Jonas Gardell har skrivit. Jodå. De är lika dråpliga och pricksäkra som Gardells pjäsmanus. Han är sån. På pricken liksom. Publiken skrattar. Med Ann-Sofie. Med Anna. Med Gardell och sig själva. Jag kommer dock på mig att själv med att undra om det ska vara så. Står det så i manus? Det kan det väl ändå inte göra? Att hon ska kliva ur rollen så där, eller är det något som regissören Olof Hanson har lagt till? Är det nödvändigt? För berättelsen? Jag är inte alldeles övertygad om det. Däremot står det klart, att Hanson är en intressant regissör som kan jobba med små medel och som dessutom tycks vara en mycket god personinstruktör. Det visar han prov på i den här föreställningen och det gjorde han förra året, när han satte upp pjäsen Lagarna på Teater Galesen.
Så går en dag är en fin liten föreställning där Ann-Sofie Rase får möjlighet att visa upp hela sitt register. Den är en chans som fler skådespelerskor borde ta, för ibland fungerar Klara Soppteater lite som en öppen audition och den här kommer garanterat leda till att Rase får fler och större arbetsuppgifter. Kul!
Pjäs: Så går en dag
Scen: Klara Soppteater, Stockholms stadsteater
Text: Jonas Gardell
Regi: Olof Hanson
Scenografi: Sven Haraldsson
Medverkande: Ann-Sofie Rase
Tid: Ca en timma inklusive sopplunch
