Vid 71 års ålder når Roy Andersson nya höjder i karriären. I september i år hade En duva satt på en gren och funderade på tillvaron premiär på filmfestivalen i Venedig . Filmen är den sista i Anderssons triologi på temat ”Att vara människa” och den vann festivalens finaste pris – Guldlejonet.
Priset är en välförtjänt hyllning till Roy Anderssons 14 år långa projekt som inleddes med Sånger från andra våningen (2000) och följdes upp med Du levande sju år senare. Filmerna kan betraktas som examensprojekt för Anderssons stilistiska manér som han gradvis renodlat via en mängd olika produktioner – inte minst reklamfilmer för Handelsbanken, Arla, Socialdemokraterna, Felix ketchup m.fl. I den senare blev Holger Andersson, en av filmens två huvudpersoner, känd för hela svenska folket när han på gnällig sörmländska förebrår frun för att hon köpt ketchup utan socker – ”Älskling, har du gått på det där?”.
Visuellt skiljer sig inte ”En duva…” från föregångarna – den är bara något mer precis, exakt och slipad i kanterna. Precis som tidigare är bildkompositionen genomtänkt i varje detalj: Färg- och detaljfattiga miljöer som för tankarna till forna östblocket, scener i en enda tagning med fast monterad kamera. Till det kommer ett persongalleri med udda karaktärer från samhällets marginal. Filmen består av totalt 39 olika scener där scenografin metodiskt byggts upp, rivits ner och byggts upp igen under drygt fyra års tid i studion på Sibyllegatan. ”En duva…” har en ramhandling som löst hålls ihop av två kringresande försäljare av skämtartiklar – Jonathan (Holger Andersson) och Sam (Nils Westblom), men filmen är inte en sammanhängande dramaturgisk berättelse. Scenerna är i de flesta fall helt fristående och underhållningsvärdet framkallar Andersson i mötet mellan det komiska och absurda. Repliker som är oväntade och opassande för sammanhanget, till exempel vad man gör av en död mans räkmacka som han betalat för men inte hunnit äta, eller självmordskandidaten som talar i mobilen och torrt replikerar: ”Vad roligt att höra att ni har det så bra”
Alla scener når inte fram till publiken men några håller så hög klass att de tveklöst kommer att hamna i kategorin svenska filmklassiker. Repliker och scener är ofta så underhållande och varma att man glömmer bort att det roliga ibland ligger i ett fysiskt handikapp eller att karaktären befinner sig i någon form av trångmål. Det förstärks med att någon ofta hör dåligt, tänker långsamt eller talar dialekt från landsbygden. Andra gånger är de deprimerade och har svårt att betala sina skulder. Oavsett vad så skrattar publiken för att upplevelsen är mer surrealistik än autentisk. Andersson klarar balansgången skickligt, och filmen slår aldrig över och blir en äventyrsresa med Morgan och Ola-Conny.
Några av scenerna är politiskt laddade. Roy Andersson vill ge både Monarkin och Kapitalet en känga. Dels i en påkostad, över 10 minuter lång, scen där vi möter Karl XII och hans kavalleri på väg mot slaget i Poltava. Kungen rider in på häst i baren och blir förtjust i den unga bartendern som han vill ta med sig till slagfältet för att ha som sällskap i sitt tält. Scenen är absurd, men det primära budskapet verkar vara att tala om att kungen är homosexuell. Andersson har i intervjuer sagt att han ogillar monarkin samt att Karl XII uppfattas som en symbol för manlighet. Men nog är det väl en tankevurpa av Andersson om han vill ge monarkin en känga genom att tala om att Karl XII var homosexuell? Kanske var det något kontroversiellt och negativt på 1700-talet – men knappast idag.
Politisk är också filmens mest obehagliga scen – en metafor för Bolidens dumpning av giftavfall i Chile på 80-talet. Händelsen illustreras genom en grupp av svarta arbetare som förs in i en metalltunna av vakter klädda i kolonialstil. Tunnan börjar snurra samtidigt som elden tar fart underifrån…
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron är en film om att vara människa – och i det konceptet ingår även kärlek och lycka. Men de korta scener som finns inprängda för att gestalta och manifestera lyckan når inte riktigt fram utan blir snarare till frågetecken då de varken är humoristiska eller innehåller en punchline. Men ser vi till filmen som helhet är den tveklöst ett mästerverk som inkluderar hela paletten av landmärken för en Roy Andersson-film. Den är sevärd, tänkvärd och en mycket udda fågel inom svensk filmornitologi.
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
Premiär: 14 november 2014
Regi & manus: Roy Andersson
Längd: 1 tim 41 min. Från 15 år
Medverkande: Holger Andersson, Nils Westblom, Charlotta Larsson, Victor Gyllenberg, Lotti Törnros, Jonas Gerholm, Ola Stensson, Oscar Salomonsson, Roger Olsen Likvern
