Det är en ren katastrof
Det får vi veta redan i inledningsscenen i Peggy Pickit ser Guds ansikte som just nu spelas på teater Galeasen i Stockholm. Och uttalandet kan syfta både på den parmiddag som de två paren ska äta tillsammans och den historia bakom som antyds och frammanas under pjäsens gång. Två par, gamla vänner i 40-årsåldern, välutbildade läkare, med olika mål, erfarenheter och olika smärtor i bagaget, blottar sina innersta hemligheter för varandra och publiken. Spännande och intressant.
De två paren återses för att äta middag tillsammans. De har inte setts på sex år och det finns en ångestladdad förväntan i det helt vita scenrummet, vilket också uttrycks i minspelet på de vitsminkade skådespelarna. Det ena paret har arbetat som läkare under svåra förhållanden i en krishärd i Afrika, det andra har stannat kvar i universitetsstaden och tjänat pengar, byggt hus och fått barn. Allt eftersom kvällen lider öppnar de på förlåten och motsättningarna mellan paret som tog ett världsansvar och reste ut för att göra gott och paret som valde att göra sin gärning på hemmaplan trappas upp.
De både ser och inte ser varandra, framför allt vill båda paren försvara sina livsval. Och för att publiken inte ska hamna på efterkälke är det som om skådespelarna ibland trycker på rewind och vi får det senaste uttalandet återberättat och förklarat. Ett finurligt grepp som liksom vrider och vänder på problemet. Moral, javisst, men så enkelt är det inte att avgöra vad som är rätt eller fel.
Peggy Pickit ser Guds ansikte av den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig tar upp det komplicerade förhållandet mellan västvärlden och Afrika i ett modernt drama som för tankarna till urladdningen mellan Elizabeth Taylor och Richard Burton i filmen Vem är rädd för Virginia Woolf.
Framför allt lyser Sandra Huldt med ett kroppsspråk och en mimik som antyder ångest och påklistrad etikett i sin rollgestalt som Lisa. Det blir också mycket spännande när barnperspektivet gestaltas i en lek med dockorna i scenens förgrund. Barbiedockans välformade lilla kvinnokropp i konflikt med den tyst anklagande, grovt tillyxade svarta trädockan med stora örringar. Vitt mot svart, väst mot Afrika.
Också Jacob Ericksson övertygar som den neurotiske, renlevnadssträvande överklassmannen med stelt leende som hela tiden försöker att göra allt rätt, men samtidigt levererar sin replik med små ticks med munnen eller en gammelmansryckning med handen.
Schimmelpfennig är en av Tysklands ledande nutidsdramatiker och spelas över hela världen. Relationsdramat Peggy Pickit ser Guds ansikte ställer fler frågor än det svarar på. Men helt klart är att det inte är så enkelt att göra rätt och gott när man har valet att lämna allt elände och svält för att rädda sitt eget skinn. Det är inte heller rätt att göra rätt för dem som stannar hemma och vill hjälpa till. Dramat är ett sätt att slå hål på den europeiska civilisationens lögner om sig själv.
Pjäs: Peggy Pickit ser Guds ansikte
Av Roland Schimmelpfennig
Scen: Galeasen, Skeppsholmen
Översättning: Ulf Peter Hallberg
Regi: Olof Hansson
Rum: Fridjon Rafnsson
Ljudbild: Rasmus Persson
Rekvisita: Yvonne Brax Kjelsström
Kostym: Elin Hallberg
Mask: Anna Olfosson
Medverkande: Sandra Huldt (Lisa), Jacob Ericksson (Frank), Åsa Persson (Karin) och Per Grytt (Martin)
