Vem hade kunnat tro? Att den mest konservativa av konstformer, skulle komma att ligga i bräschen för nytänkande hur man når en ny och större publik?
Men det är just precis vad Metropolitan i New York har gjort – och gör. Sedan 2006 direktsänds flera av Metropolitans föreställningar på biografer runt om i världen. Man började i liten skala, med tre direktsända operor under den första säsongen. Konceptet blev en omedelbar succé och under säsongen 2011-2012 kan man avnjuta inte mindre än 11 produktioner, live från New York med världssopraner som Anna Netrebko och Renée Fleming i huvudrollerna.
Den som står bakom idén och framgångarna med ”The Met live” är Peter Gelb, Metropolitans chef. Han kom till teatern år 2004, när den befann sig i en djup ekonomisk kris. Publikantalet minskade och medelåldern ökade så någonting måste göras. Peter Gelb, som har ett förflutet som film- och musikproducent, gjorde tidigt klart att: ”Opera ska vara till för alla, inte bara en elit”. Han lyckades övertyga såväl sångare (han började med att övertyga de största, mest berömda, stjärnorna och räknade med att de andra skulle följa efter – vilket de också gjorde.) som samtliga fackförbundsansvariga på operan, om hur de skulle nå ut till en världspublik. Idag erbjuder ”The Met live” inte bara föreställningar till biografer runt om i världen. En gång i veckan sänder man också en föreställning direkt via ”live web stream”.
De konservativa operafantasterna säger förstås att det inte alls är samma sak att gå på bio och se på opera, som att uppleva det live. Det må så vara. Själv blev jag positivt överraskad över hur nära och stort det faktiskt känns. Biosalongen ger nya och framför allt andra dimensioner åt operan. Dels kommer man till New York och Metropolitan i en handvändning. Ljudmässigt går det inte att klaga men framför allt får man komma nära sångarna och scenen. Så nära kommer man inte ens om man har en biljett på första bänk!
Det nya mediet ställer förstås helt nya krav på operasångarna som skådespelare. De teatrala gester och utspel, som många förknippar med just opera, fungerar inte alls i det intima filmformatet – och det är vi nog många som är glada över.
Att få ta del av en musikupplevelse i världsklass, utan att behöva köpa sig en flygbiljett till New York, och köa för att få en biljett till Metropolitan, är sympatiskt. Det ska ändå jämföras, att en biljett för att lyssna på världssopranen Anna Netrebko när hon gästade Stockholm för några år sedan, gick på över 2.000 kronor! Jämför det med att det kostar en dryg tiondel att få se henne agera och sjunga, medan man sitter behagligt tillbakalutad i en biosalong. Och som hon sjunger! Och som hon agerar!
För det var ovan nämnda Netrebko man kunde se i huvudrollen som Anna Bolena (Anne Boleyn), när operan med samma namn livesändes i mitten av oktober. Hela Live-evenemanget börjar med det härliga publiksorl som hör till när en publik tar plats för att se föreställning. Raskt byter ”The Met live” kamera och vi lämnar salongen och befinner oss plötsligt bakom ridån, mitt bland kvällens scenografi, på den stora scenen. Kvällens guide och ciceron hälsar oss välkomna och det är ingen mindre än världssopranen Renée Fleming (som vann Polarpriset 2008) som med van hand guidar oss runt bakom kulisserna. Ett klipp till och vi hamnar i Netrebkos loge, där Peter Gelb själv gör en intervju med henne. Netrebko berättar att rollen är krävande och att hon vill spara på rösten i pausen. Det är under den som man vanligtvis brukar göra intervjuer med föreställningens sångare. Istället har hon bett att få bli intervjuad innan föreställningen.
Hon ger ett glatt och chosefritt intryck och ser spjuveraktig ut när hon berättar att hon bland annat låtit sig inspireras av den kanadensiska tv-serien ”The Tudors”, inför rollen som Anna Bolena. I samma ögonblick som hon säger det, för hon fingret raskt mot munnen och tecknar åt oss att inte berätta det för operans producent – David McVicar.
Anna Bolena är inte direkt någon publikfriande opera. Den innehåller inga välkända arior men det gör absolut ingenting. Dramat är klassiskt. Det är kärlek, otrohet, liv och död och såväl scenografi, regi och sångare gör det hela till en musikupplevelse i absolut världsklass. Att man dessutom få vara med ”backstage”, före föreställningen och under pausen, ger det hela ett otroligt mervärde.
Det råder en glad och uppspelt stämning i ensemblen. Det märks inte minst under pausen, då Renée Fleming ställer initierade frågor till föreställningens (och kommande föreställnings) sångare. Att Netrebko klargjort att hon vill spara på rösten och inte prata, hindrar henne inte från att ordlöst skoja med sina kollegor, vinka in i kameran och göra ”lustiga-gångstilar” à la Monty Python i bakgrunden. Vi som sitter i publiken skrattar lika gott som hon och hennes kollegor. Det känns avslappnat och inte alls högtravande som opera kan göra.
Metropolitan Live är definitivt att rekommendera. Själv kan jag knappt bärga mig till våren, när Netrebko uppträder på nytt i operan Manon av Massenet. Man kanske rent av får lägga in ett Met-besök innan dess!
Opera: Anna Bolena av Gaetano Donizetti
Scen: Metropolitan
Medverkande: Anna Netrebko, Elina Garanca, Tamara Mumford, Stephen Costello, Ildar Abdrazakov
Arrangör i Sverige: Folkets Hus och Parker
Speltid: 4,20 min
