Det finns kreativa människor som alltid har ett litet anteckningsblock med sig där de skriver ner sina bästa idéer. Där finns de sedan samlade när de är dags att skriva, måla eller komponera. Tänk dig att dessa anteckningar oredigerat sedan används till ett filmmanus – där idéer staplas på varandra utan sammanhang. Då kan det bli en film av den typ som Holy Motors representerar.
I filmen får vi följa monsieur Oscar under en arbetsdag i hans stora vita limousine. Han körs runt av en privatchaufför till olika platser i Paris och inför varje stopp klär han ut sig och sminkas till en ny rollfigur. Just den här dagen ska han utföra nio uppdrag genom att vara allt från tiggare och mördare till mordoffer och science fiction figur. Det är kort och gott nio kortfilmer som klippts ihop i en ramhistoria för att byta beteckning till långfilm.
Det finns säkert de som skulle beskriva Holy Motors som en hyllning till filmkonsten – men inget kan vara mer fel. Den är möjligen en presentation av filmkonstens olika genrer och tekniska möjligheter, men inte i konsten att berätta en historia på vita duken. Det existerar ingen karaktärsutveckling av rollfigurerna och det finns inte heller någon röd tråd mellan de olika scenerna. Oväntade saker händer hela tiden – men det oväntade är ingen upplösning på något som planterats. Filmkonstens dramaturgiska komponent är med andra ord helt frånvarande.
Denis Lavant, som spelar huvudrollen är framför allt trovärdig i roller där han porträtterar obehagliga karaktärer. Men skådespeleriet är inget som utmärker filmen. Förtutom Lavant i huvudrollen märks Edith Scob (chauffören) samt Kylie Minouge och Eva Mendez i mindre roller.
Filmen är framför allt en visuell och känslomässig upplevelse även om fotot inte når högre höjder. Styrkan ligger snarare i komposition, scenografi och smink. Filmens känslomässiga katalysatorer är av det mer primitiva slaget. Det är pornografiska scener i något som liknar en barnförbjuden föreställning med Cirque du Soleil, men även eregerade penisattrapper används i en scen med Eva Mendez. Våldet är också en bärande del i flera av scenerna. Det är lika delar av action- och splatterfilm men också humor och musikal. Det är möjligen annorlunda men inte nytt. Vi har sett det förut.
Carax har sagt att han fick filma både snabbt och billigt (digitalt) för att kunna producera filmen – och det märks. Jag tycker Holy Motors känns ofärdig. Sist Leon Carax gjorde långfilm var för 13 år sedan. Då kom Pola X där han försökte trigga publiken på temat sex och incest. Det blev en rejäl flopp. Åtta år tidigare gjorde han filmen som sannolikt kommer att betraktas som hans livs mästerverk: De älskade på Pont-Neuf. Den blev kraftigt försenad och drog över budget med 300 procent! Det hade nog Holy Motors också behövt för att bli intressant.
Holy Motors blir sannolikt en vattendelare mellan filmälskare och filmnördar. Carax använder en beprövad teknik för att få med sig de senare. Genom att stoppa in en rad av (omotiverade) referenser till andra filmer försöker han flörta med filmkritiker och filmvetare. Det är ett försök att tala om att det här är en film som kräver ett visst mått av kunskap för att kunna uppskattas. Dessutom lämnar han inte lite utan allt öppet för tolkningar – vilket inte är ovanligt när manus och/eller regi brister.
Holy Motors
Regi & manus: Leos Carax
Längd: 1 tim 55 min
I rollerna: Denis Lavant, Edith Scob, ?Michel Piccoli, Eva Mendez, Kylie Minogue.
