Spökhotellet är en tvättäkta spring-i-dörrar-fars av Georges Feydeau och när Stockholms stadsteater tar sig an pjäsen gör man det med ”Pistvaktsbröderna” Lennart Jähkel, Jacob Nordenson och Tomas Norström i några av de bärande rollerna.
I pjäsens centrum finns två par (Lennart Jähkel och Tova Magnusson samt Jacob Nordenson och Maria Salomaa). Inget av paren lever i särskilt lyckliga äktenskap så när Pinglet (Lennart Jähkel) och Marcelle (Maria Salomaa) bestämmer sig för att bedra sina äkta hälfter drar intrigen igång. Paret beger sig till hotell Friheten för att tillbringa en het natt tillsammans. Något som de förstås inte är ensamma om.
Musikalitet och tajming. Det är vad som krävs för att spela fars. Tack och lov medverkar ett par skådespelare med just dessa gåvor i ensemblen. Lennart Jähkel är en av dem. Han lyckas till och med få rätt tonträff ur de mest träiga replikerna. Utnyttjar sin rösts tonlägen och lyckas med hjälp av kroppsspråket mejsla fram en självklar Pinglet. Jacob Nordenson är en annan favorit. Även han jobbar elastiskt med rösten. Upp och ner i tonläge. Rapp i repliken. Alltid med en djup botten och framför allt trovärdig. Hur tramsigt det än blir. Det är roligt att dessa herrar numera får göra allt större roller på Stadsteatern!
Men i Stadsteaterns uppsättning av Spökhotellet hittar man även några guldkorn i birollerna. Jörgen Thorsson, som spelar Maxime, Paillardins (Jacob Nordensons) brorson, har tidigare visat prov på att han kan få till en ”tupp i rösten” vid precis rätt tillfälle. Han har en förmåga att känna in publiken och fördröja spelet exakt så många sekunder som krävs för att få till ett skratt på rätt ställe. Thorsson är en stor komisk talang och jag hoppas och tror att vi kommer att få se mycket mer av honom framöver! Siri Hamari är en annan pärla. Dels i en pyttekort sekvens där hon spelar karl, något slags franskt stadsbud. Men framför allt när hon struttar omkring i strikt dräkt, ridpiska (!) och märkvärdigt märklig frisyr. Hon ser ut som hon vore med i en freakshow.
Spökhotellet i Philip Zandéns regi innehåller förvisso ett par dråpliga scener men håller inte alls för en helafton. Det övergripande intrycket är att både pjäsval och uppsättning känns ganska så mossigt och framför allt – stereotypt! Det gäller inte minst kvinnorollerna. I Spökhotellet blir kvinnorna just inte mycket mer än våp, vilket man väl kan ha ett visst teatralt överseende med. Men i den här uppsättningen förstärks våpigheten också i kostymval vilket känns fruktansvärt omodernt. Den lilla husan struttar omkring i kortkort kjol med dammvippa eller dammsugare i hand. En av fruarna är dressad i tajta ålfodral. Den andra bär kostym. Kläderna är förvisso en sak men när inte heller spelet lyckas ta texten till några högre höjder blir det inte särskilt underhållande. Och de är väl underhållna vi ska bli när det spelas fars?
Tycker man inte om genren är det knappt idé att ens överväga att gå och se Spökhotellet. Gillar man däremot genren kan man förvisso få se ett par ess och en och annan joker glimra till. Men helhetsintrycket är alldeles för blekt och därför blir betyget inte högre än en tvåa.
Spökhotellet av Georges Feydeau
Översättning Nils Gredeby
Regi Philip Zandén
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Musik Henrik Rambe
Ljus Linus Fellbom
Ljud Tomas Florhed
Mask Katrin Wahlberg
I rollerna: Pinglet: Lennart Jähkel, Paillardin: Jacob Nordenson, Mathieu: Tomas Norström, Maxime: Jörgen Thorsson, Boulot: Kalle Malmberg, Bastien: Michael Segerström, Kommissarie Boucard: Ulf Eklund, Chervet m fl roller: Siri Hamari, Ernest: Joakim Gräns, Marcelle: Maria Salomaa, Angélique: Tova Magnusson, Victoire: Ida Steén. Elever från scengymnasiet: Kristina Falkborg, Naddine Edman, Tuva Maja Jansson, Wilma Enegren Ekström, Stella Hildersten, Arnold Vestin, Gustaf Asplund, Jonathan Bjuggfält, Niklas Smålänning, Alfred Stedt
Scen: Stockholms stadsteaters stora scen
Längd: 2.35 min inkl paus
