Snart är Strindbergsåret slut och för de som följt de olika evenemangen med ”Strindbergsstämpel” väntar snart andra kulturupplevelser. Men innan dess visar Liljevalchs karskt upp ännu en Strindbergbild – den stora och den lilla människan i ett allkonstverk som bjuder på konst, teater, litteratur, dans och musik på en och samma gång.
Det är upplyftande att bli indragen i en blandad performance, där man inte riktigt kan svara på vad man upplevt när man lämnar konsthallen. Är det en konstutställning eller en teaterföreställning? Eller till viss del ett dansuppträdande eller rent av ett musikkonstverk?
Liljevalchs har satsat stort på att famna hela människan August Strindberg genom att samarbeta med flera välrenommerade scen-, musik-, litteratur- och konstutövare. Och om resultatet inte blivit så häpnadsväckande, hade man sannerligen beklagat idén och för alltid varnat för alltför många kockar till samma soppa. Men här har konsthallen och dess chef Mårten Castenfors skapat ett konstverk av själva utställningen. Högt över allt detta tronar skalden, målaren och teatermänniskan August Strindberg. Månne hade han blivit stolt över en sådan presentation? Ja, antagligen hade detta passat hans ego och fantasi alldeles ypperligt.
Till att börja med överrumplas man av den fantastiska scenografin, där det sägs att scenografen Ulla Kassius mer eller mindre fått fria händer. Modigt draperar och klär hon in de tolv utställningsrummen, en del med datakalkerade mattor och tapeter efter några av de 20-talet originalmålningar som utgör utställningens stomme.
Rummen är en påminnelse om August Strindbergs breda konstnärskap och en fond både till tavlor, fotografier och de teaterföreställningar som visas i några av rummen två dagar i veckan. Då medverkar 17 skådespelare från Stockholms stadsteater, som förvandlar rummen till spelplats när de spelar upp olika scener ur utvalda Strindbergspjäser.
I projektet, som vuxit fram under två års planerande och förmodligen också efter en hel del spånande kring alla möjliga idéer, har också musiken en viktig funktion. I ett av rummen, Stora grusharpans rum, känns det som om man befinner sig i havet. Manshöga montrar med fiskar, tänkt levande i idéskissen, och pianon nedsjunkna i havsbottnen. Inspirationskälla till detta rum är Strindbergs saga om hur ett piano hamnar i havet och därifrån ständigt avger en sorglig och lockande musik. Tonsättaren Eva Sidén har specialkomponerat musikstycket och även tonsatt den ljudbild som följer besökaren på vägen genom utställningen – eller om det nu är en teaterföreställning…
För att inte vandra vilse bland alla rummen finns även andra hjälpmedel. Till August. En djefla uställning, ledsagar författaren Marie Lundquist besökaren med sina texter i ett häfte – En djefla öfversikt – som ingår i entrépriset. Och under teaterkvällarna guidas besökarna från spelplats till spelplats för att inte missa en endaste replik.
Så lockar Liljevalchs gånger två, att se teatern för att kanske återvända en annan dag och fördjupa sig i konstverken som tysta ropat på oss att komma tillbaka.
Un grand final och ett gott slut på Strindbergsåret. Som helhet blir betyget 4, men teaterinslagen gör att åker slutbetyget åker ner till en stark 3:a
Utställningen pågår fram till den 6 januari. Liljevalchs konstvärd presenterar utställningen två gånger dagligen kl 12.15 och 14.30.
Biljetter till dagar med föreställningen Första varningen med skådespelare från Stockholms stadsteater köps via Stockholms stadsteater. Restbiljetter kan köpas i Liljevalchs entré tidigast en timme före föreställningens början.
