Redan i förtexterna får vi veta att filmen Monica Z är ”inspirerad av” verkliga händelser. Det är något med det där ”inspirerad av” som gnager under hela filmen.
Här får vi följa Monica Zetterlund under ett par tidiga år av hennes karriär. Det är spelningar på Nalen, i folkparker och i New York och det är hemorten Hagfors, där dottern Eva-Lena bor med morföräldrarna när mamma är på turné. Så småningom kommer också mer eller mindre porträttlika personer från umgängeskretsen att passera revy. Det är Beppe Wolgers, Povel Ramel, Tage Danielsson, Hasse Alfredson och Lena Nyman och lite sensationslystet så där får vi också ta del av ett nonsensbråk mellan Zetterlund och Wolgers hustru. Samtidigt får vi också en inblick i den relation som Zetterlund inlett med regissören Vilgot Sjöman. Vad som är sant och inspirerat, står skrivet i stjärnorna.
Edda Magnason är som klippt och skuren för rollen som Monica Zetterlund. Hon hittar rätt tonfall direkt, i både tal och sång. Det är en ren fröjd att se ett oprövat skådespelarkort falla så väl ut.
Kjell Bergqvist gör också ett väldigt bra jobb i rollen som Monicas pappa. En man vars egna musikdrömmar blivit till grus för länge sedan. Här är Bergqvist, som i vanliga fall inte är rädd för att ta ut svängarna, ganska nedtonad men med en knivskarp skärpa i replikerna. Scenen när han i ett telefonsamtal äntligen ger Monica den bekräftelse hon längtar efter, tillhör en av filmens starkaste.
Sverrir Gudnason gör ett också ett mycket fint porträtt av basisten Sture Åkerberg. Han är the good guy, killen man håller på och som till slut vinner Monicas hjärta.
Kruxet med filmen är med andra ord inte skådespeleriet, tidsandan eller fotot. Det är snarare storyn. Jag blir inte riktigt klok på vad filmen vill berätta om personen Monica Z. Om det är att hon var karltokig, egocentrisk, frånvarande som mamma, gillade alkohol för mycket eller helt enkelt älskade musiken lika mycket som hon hatade Hagfors så att karriären fick kosta vad den kosta ville? Det är inte precis något positivt porträtt som tecknas upp. Men det är väl å andra sidan just sanningshalten man tvår sina händer ifrån, när man säger sig vara ”inspirerad av”?
Monica Z
Medverkande: Edda Magnason, Kjell Bergqvist, Sverrir Gudnasson m.fl.
Regi: Per Fly
Längd: 1 tim, 51 min
Premiär: 13 september 2013
