När Bok- och biblioteksmässan avslutas idag, söndag, är det med sedvanlig triumf – boken lever. Vi läser, även om framför allt barn och ungdomar borde läsa mer. Ser man till utbudet och formaten som presenteras är det svårt att se att det här är en bransch i kris, att lönsamheten minskar och att man kämpar för att mota monstret i grind. Och monstret, det skulle vara e-boken.
Men om e-boken är på väg att slå igenom eller slå ut det tryckta ordet är det faktiskt ingenting man märker på Bokmässan. Den fysiska boken är den som marknadsförs och den eventuella digitala verksamhet som pågår i bokbranschen (både ljud- och e-böcker) är förlagd en trappa upp till något som går under benämningen Digitala Torget. Men – det är inte där folk trängs. Faktum är att det inte ens är tätt mellan montrarna och inte heller bubblar det av någon slags nybyggarenergi. Man kan ana att förlagen ställt ultimatum: hit, men inte längre. Inte på första parkett och inte till försäljning (även om det sker, i mycket begränsad omfattning). För Bokmässan är den ”riktiga” bokens Mecka, här finns inte plats för avfällingar. Ändå är det förbluffande att de inte är fler digitala aktörer som vågar sig in på Bokmässan, eftersom det är ett lysande tillfälle att nå fram till konsumenten.
Lever den ens, e-boken? Vid ett av de öppna seminarierna under rubriken ”E-bokens framgångar och fallgropar” säger Magnus Nytell, chef för Bonnierföretagen Digital, att man har en ökning på den digitala sidan om 8-12 % per år i nyförsäljning, men att biblioteksutlåningen av e-böcker har ökat med hela 46 %. Och att det är en bok mest för biblioteken bekräftar Pia Printz från Printz publishing. Samtidigt slår hon fast att det är svårt att hitta någon lönsamhet i e-boken. När också författaren fått sin del av kakan genom dagens e-boksroyalties blir det ingenting kvar till förlaget; trots att biblioteksutlåningen ökar täcker det ändå inte den ganska blygsamma extrakostnaden. ”Vi gillar ju boken”, säger hon och menar – den fysiska boken.
Lars Rambe hävdar ändå att man som författare egentligen ser mindre till formatet och mer till möjligheten att nå ut till fler läsare. Att tillhandahålla det man skrivit och kunna kommunicera med läsaren är det viktigaste och därför har både e-bok och ljudbok blivit viktigare i kampen om läsaren.
Betyder det här att e-boken i Sverige mest betraktas som ett nödvändigt ont? I andra ringhörnan grymtar nämligen biblioteken över att ersättningen till förlag och E-lib (som tillhandahåller e-böckerna) är för hög och dessutom ska betalas ur bibliotekens egen kassa, till skillnad mot den ersättning som sker vid fysisk utlåning som bekostas av staten.
Det låter som en omöjlig ekvation: en författare som vill kommunicera med läsarna på alla möjliga sätt, förlag som inte ser någon lönsamhet, bibliotek som inte har råd och en konsument som inte har lust att betala samma pris för en e-bok som en tryckt upplaga – och därför hellre lånar gratis på bibliotek. Det verkar finnas förutsättningar till liv, men ännu andas inte patienten på egen hand.