Thåström peakar på Cirkus

Joakim ”Pimme” Thåström var en av Sveriges första punkrebeller och kanske är han den siste vi har kvar på scen 2012. Energin och kompromisslösheten finns kvar hos 54-åringen som vägrar att luta sig mot gamla framgångar. Under söndagens turnepremiär på Cirkus bjuds publiken på 20 låtar varav 13 kommer från hans tre senaste album. Det är albumen som är producerade efter 2005, dvs då han flyttade hem från Köpenhamn och för första gången började blicka bakåt i texterna. Det var också med albumet Skebokvarnsv. 209 som han bytte kurs och lät den råa rösten på allvar flytta fram i ljudbilden.

Han öppnar med titelspåret ”Beväpna dig med vingar” och sätter direkt nivån. I ett moln av rök och kritvitt ljus kliver Thåström fram som en svart stilren silhuett. Bandet larmar med en tung ljudmatta i nästan fyra minuter innan Thåström tar första tonen. Volymen är hög. Bakom scenen hänger en fond med en ruff stadsmiljö i svartvitt. Jag vet inte om jag gillar ljussättningen som inte är, men för tankarna till, laserljus. Det är snyggt men är det Thåström?

Cirkus är utsåld, och publik på närmare 1.700 personer spänner över flera generationer. Då förstår man hur länge Thåström varit med. Ebba Grön startade 1977, och sedan dess har han varit frontfigur i alla band han startat. Thåström skulle lätt kunna fylla Globen flera gånger om, men kör istället fyra spelningar på Cirkus. Det säger något om artisten Thåström. Han som bara i undantagsfall talar med media och vägrar sjunga duetter eller uppträda med symfoniorkester i Berwaldhallen för att fylla bankkontot. Det Thåström gör är på riktigt och det är ganska ovanligt idag. I en tid när vi matas med talangprogram som försöker massproducera nya stjärnor, känns det som om man får andas frisk luft för första gången på länge. Thåström är laddad och det märks att bandet är tajt. Pelle Ossler på gitarr samt Niklas Hellberg på keyboard har lirat ihop med Thåström under många år.

I tredje låten, Miss Huddinge-72, ökar tempot. Det är en låt som har 20 år på nacken. Nu är hela publiken med – alla generationer – i refrängen ”Pojkar och flickor, hör ni mig”. Thåström vevar på i svart luffarkostym. Han kvittrar med fingrarna och påminner om en fågelskrämma i sin absolut scenunika koreografi. Sedan följer ett mellanparti med volymlåtar i kategorin tysk industrirock. Då hör vi att Thåström har problem med rösten – sannolikt är han förkyld. Mellansnacket är begränsat till ”tack, tack” eller ”tack ska ni ha”. Inga publikfriande utrop. Hela konserten är ljussatt så att strålkastarna antingen lyser upp bakifrån eller på publiken. Vi får aldrig se Thåström i ljuset. Det är bara gitarristen Pelle Ossler som vid ett tillfälle får en ljuskägla på sig under ett soloparti.

Nästa lyft kommer ungefär mitt i konserten då Imperiets klassiker ”Kriget med mig själv” sätter publiken i gungning. På sittplatserna till höger om scenen går två vitklädda tjejer igång och börja dansar så åskådarna bakom irriterat får resa sig upp. Pensionärerna på vänstra sidan rör sig rytmiskt men försiktigt. Thåström sjunger ”Jag behöver en mun till för att kunna andas, ett hjärta till för att inte stanna” och vi tror honom. Rösten är plågad och ibland spricker den mitt i refrängen. Den följs upp med ”Främling överallt” – en låt som handlar om Thåströms farsa. I texten frågar Pimme vem han egentligen var och vad han ville – ”Jag undrar vad han längtade efter. Jag undrar vad han drömde om”. Den handlar om drömmar som spruckit och är en finstämd ballad som dröjer sig kvar länge.

Minnesvärd är också ”Samarkanda” och ”Låt dom regna” från senaste albumet. Den senare är en taktfast låt där pukor och en klosterkör ackompanjerar Thåströms avskalade nakna sång. Totalt spelas sju av de nio låtarna från det senaste albumet. ”Sluta när jag vill” och ”Brunkebergstorg” (i vilken flickvännen Amanda Ooms för övrigt körar) får vila denna kväll. Däremot finns Amanda på plats bland publiken i Cirkus. Även ”Kort biografi med litet testamente” från Kärlek är för dom-albumet spelas i en fin version. Här släpper Pimme på alla hämningar. På scen finns en ställning med järnskrot upphängt som han ger sig på med ursinne. Han slår som på en pinjata och nu kommer också primalvrålen och den nervösa djurparkslejon-gången fram och tillbaka över scenen. Adrenalinet pumpar och stegras i ”En vacker död stad” som handlar om Stockholm.

Det blir två inrop. I den första spelas Fanfanfan och Imperiets ”Du ska va president”. I det andra Imperiets ” Rock´n roll e död” innan konserten avslutas med ”Sønder Boulevard” som är Thåströms kärleksförklaring till Köpenhamn.

Thåströms Skandinavienturné pågår till den 18 april, då den avslutas i Helsingfors. Får du tag i en biljett så tala inte om var du förvarar den. Den här turnén är hårdvaluta och det du får se är Thåström på toppen av sin karriär. Det blir inte bättre än så här. Att det bara blir en fyra beror dels på att rösten inte är helt kry, dels på låtlistan som är bra – men inte optimal. Framför allt andra fjärdedelen av konserten kan bli bättre. Thåström har idag mer än 200 alternativ i sin låtskatt men jag lovar att han aldrig kommer att dyka upp i TV4:s ”Så mycket bättre”. Åtminstone hoppas jag det.

 

Konsert: Turnépremiär, Thåström på Cirkus 26 februari 2012

Band: Pelle Ossler, Niklas Hellberg, Ulf Ivarsson, Mikael Nilzén och Anders Hernestam

Låtlista:

1. Beväpna dig med vingar

2. Kärlek är för dom

3. Miss Huddinge-72

4. Dansbandssångaren

5. Aldrig nånsin komma ner

6. Nere på maskinisten

7. … ingen neråtsång

8. Smaken av dig

9. Kriget med mig själv

10. Främling överallt

11. Axel Landquist park

12. Låt dom regna

13. Kort biografi med litet testamente

14. En vacker död stad

15. St Ana Katedral

16. Samarkanda

1:a extranumret

17. Fanfanfan

18. Du ska va president

2:a extranumret

19. Rock´n roll e död

20. Sønder Boulevard