Benny Anderssons Orkester – Tomten har åkt hem
Det här är ett av årets bättre julalbum. Musikaliskt i en klass för sig och med Tommy Körberg och Helen Sjöholm på julkäckt sånghumör. Resultatet blir ett album som kan stå på ett tag i julstöket utan att du tröttnar. Fyra av de elva spåren är nyskrivna och på två av dem har Björn Ulvaeus skrivit text. Utmärkt mix, där klassiker som Franz Schuberts Tomtarnas julparad och Mössens julafton (där även Kalle Moraeus hörs på sång) blandas med dramatiska Vinterhamn och taktfasta Tomten har åkt hem.
Betyg: 4
Colbie Caillat – Christmas in the sand
När Colbie Caillat sökte till Idol kom hon inte ens med till första audition med juryn. Andra gången hon sökte framförde hon sin nyskrivna låt Bubbly – och blev refuserad igen. Med samma låt slog hon sedan igenom stort 2007 och nådde en 3:e plats på Billboardlistan. Nu har det varit tyst ett tag och på hennes fjärde studioalbum satsar hon på julen. Albumet är producerat tillsammans med pappan och det innehåller flera intressanta spår, varav fyra är helt nyskrivna. Bäst är duetten med Gavin DeGraw; Baby it’s cold outside, men hon lyckas även göra något personligt av klassiker som Auld lang syne och Silver bells.
Betyg: 3
Martin Stenmarck – Decembersånger
Trots att Stenmarck backas upp av London Philharmonic Orchestra känns skivan som en gäspning. Kanske får det inte bli för udda och annorlunda när delar av intäkterna går till World Childhood Foundation. Men det här är så smörigt och intetsägande att Stenmarck allvarligt sätter sin artistiska integritet på spel. Albumet innehåller fem nyskrivna låtar och i Besvärjelsen sjunger han duett med sambon Hanna Hedlund. Det nyskrivna går att lyssna på – sämre är det med klassiker som O helga natt & White Christmas som lockar fram narkoleptikern i dig.
Betyg: 1
Mauro Scocco – Årets Julklapp!
Här förverkligar Mauro Scocco ett projekt han talat om länge men inte realiserat förrän nu – ett helt album med bara julsånger. Det låter modernt och känns nytt trots att texterna blickar bakåt och handlar om svunna ögonblick och Stockholmsmiljöer som Scocco håller kär. För att lyssnarna inte ska glömma bort att det är ett julalbum har han lagt in kortversioner av Stilla Natt och Bella Notte mellan låtarna. Vi får höra Plura läsa poesi och en klädsamt nedtonad Sarah Dawn Finer sjunga duett i Grand Hotel. Scoccos personliga julfavorit Snart kommer änglarna att landa, skriven av Ulf Lundell, finns också med i en version som är förvånande lik originalet.
Betyg: 4
Rod Stewart – Merry Christmas, baby
Rod Stewart har en stor och trogen fanclub och hans cover-karriär som präglat hela 2000-talet har gjort att han fortfarande biter sig kvar på topplistor över hela världen. Här tolkar han på nytt gamla klassiker och det fungerar för den som vill uppleva en nostalgisk jul. Hans musikaliska försök till förnyelse ligger i att sjunga duett med döda (Ella Fitzgerald) och levande (Cee Lo Green & Mary J Blige) kollegor. Det här är en platta för den som redan gillar Roddan, men jag tvivlar starkt på att han vinner några nya fans.
Betyg: 3
Cee Lo Green – Cee Lo’s magic moments
Cee Lo Green var ena halvan av Gnarls Barkley som slog igenom stort med låten Crazy 2006. Här släpper han en julskiva dränkt i r&b och soul. Det blir annorlunda men inte så mycket julkänsla. I Irving Berlins White Christmas finns förvisso både bjällror och kör, men även om produktionen är felfri blir det lite antingen eller. För mycket Disney och ljudväggar á la Spector alternativt krystade klassiker som känns helt malplace när de exponeras i soul-kostym. Baby it’s cold outside, i duett med Christina Aguilera, och Joni Mitchells River är dock okej.
Betyg: 2
Lady Antebellum – On this winter´s night
Lady Antebellum är countrytrion som gjorde debut 2007 och som sedan dess levererat hits som I run to you, Need you now och American honey. Årets julskiva tycks dock vara en ren skivbolagsprodukt där ekonomin inte lämnat utrymme för vare sig själ eller engagemang. Vansinnigt trista versioner av Let it snow, Silver bells och Silent night leder fram till en enda fråga: Varför? Ljudbilden är maffig med såväl stråkar som stämsång, men när ambitionen bara är att göra ännu en cover utan att addera något eget till musiken måste albumet i sin helhet placeras i skamvrån.
Betyg: 1
Sanna Nielsen – Vinternatten
Rösten håller men urvalet är fantasilöst. Även om det mesta är godkänt har de flesta låtar, t.ex. Drummer Boy, O helga natt och Ave Maria, tyvärr gjorts i bättre versioner av andra. Arrangemangen är akustiska och avskalade till förmån för Sannas röst – och det är produktionstekniskt rätt, men albumet varken överraskar eller adderar något nytt till årets något tunna utbud av bra julmusik.
Betyg: 2
