Mästerlig djävul på Dramatens scen

On 18 januari, 2014 by Ulla Tiderman

Hans Klinga
Foto: Sören Vilks

Mästaren och Margarita är en absurd historia med många bottnar. Visst förstår man att det är författaren Michail Bulgakovs förtäckta sätt att kritisera det rådande ryska systemet, men det är också ett oväntat grepp att gestalta Djävulen som både ond och god. I romanen, väcker författaren frågan om inte, i denna religionsfientliga sovjetryska tid, Djävulen och Gud är en och densamma.

Niklas Rådström som står för bearbetningen av manus har lyckats behålla den absurda och magiska realism som är romanens styrka och regissören Stefan Metz verkar med lätt hand ha lyckats få skådespelarna att frambringa tydliga gestalter, i alla fall i några av rollerna.

Det är ingen lätt pjäs som Dramaten valt att iscensätta, men det blir, trots vissa farhågor, ändå en upplevelse där publiken villigt låter sig hänföras av trolleri, magi och svartkonst. Hans Klinga är mästerlig i rollen som djävulen Woland, så lätt blasé och överlägset kunglig, som bara en riktigt ond psykopat skulle kunna tänkas vara. Utan stora ord och åthävor är han pjäsens självklara medelpunkt och  den som ögonen drar sig till när han sveper in på scenen.

Johan Holmberg, som den cyniske och trollande Korovjev, och Per Sandberg, i rollen som den oberäknelige katten Behemot, är Wolands trogna följeslagare och medhjälpare i alla ränksmiderier. De leker, lockar, förpestar, lovar och manipulerar på order av den högste. Dessa tre blir pjäsens medelpunkt och den här uppsättningens största behållning. De är samspelta, absurda och många gånger väldigt roliga.

Några skådespelare får göra flera roller och här kliver Thomas Nystedt fram tydligt och minnesvärd i alla sina tre roller. Han är Berlioz, ordförande i den litterära föreningen Massolit och redaktör för en stor litterär tidskrift, den som Woland förutspår ska hamna under en spårvagn och få huvudet avhugget redan i inledningen. Nystedt dyker även upp som varietéteaterns ekonomichef där en stor del av handlingen utspelar sig och ordförande i hyresgästföreningen i det hus där Woland och hans anhang checkar in efter att hyresgästen, den tidigare nämnda Berlioz, blivit av med sitt huvud.
Ena gången världsvant dryg, den andra gången slapstickaktigt hämmad som en gänglig Papphammar och slutligen som en Helan i kvadrat, vaggande otymplig, i rollen som hyresgästföreningens ordförande. Thomas Nystedt gör sina rolltolkningar skickligt, beundransvärda och mycket roliga. Förmodligen har även repetitioner och tankarna kring rollfigurerna varit riktigt roligt att bita i.

Sceniskt har man också lyckats fånga romanens magiska realism och pjäsens pendling mellan slapstick och djupaste allvar. Det är visuellt flygande, svepande, drömskt och ibland helt och fullt alldeles konkret.

Dock är det svårt att hitta den självklara platsen för Mästaren och Margarita, även om särskilt Jennie Silfverhjelm som Margarita, framträder klarare som en rollfigur med ren själ och oegenyttigt uppsåt. Men så låter också Djävulen (eller Gud?) Margarita återförenas med sin älskade Mästare, om än på andra sidan om detta liv. Ett hopp i allt det svarta för de människor som var prisgivna till ett liv i ett förtryckande system.

Mästaren och Margarita betraktas som Michail Bulgakovs mest kända verk och han arbetade under många år med att förbättra och förändra romanen. Han brände till och med flera kapitel i ugnen, något som även den namnlöse personen Mästaren gör i boken, innan han till slut dog år 1940.

Mästaren och Margarita är en av de mest lästa ryska 1900-talsromanerna och anses ha tillfört en ny dimension till den ryska litteraturen. Romanen räknas som en kultbok i hela Europa. Den är svår att fånga dess hela bredd på scenen. Min rekommendation är därför att även läsa boken.

I rollerna
Woland: Hans Klinga,
Korovjev: Johan Holmberg
Behemot: Per Sandberg
Berlioz, Rimskij, Nikolaj Ivanovitij: Thomas Nystedt
Mästaren/Jesjua: Elin Klinga
Margarita: Jennie Silfverhjelm,
I övriga roller: Zardasht Rad, Filip Alexanderson, Andreas Rothlin Svensson, Per Svensson, Rikard Svensson, Ester Uddén, Camilo González Arré, Moa Lichtenstein, Sandro Skagerberg, Tyra Wigg

Översättning av romanen Lars-Erik Blomqvist
Bearbetning Niklas Rådström
Regi: Stefan Metz
Scenografi: Alex Tarragüel Rubio
Kostym: Kajsa Larsson
Ljus: Ellen Ruge
Magikonsult: Gaston
Rörelseinstruktör: Fefe Deijfen

Betyg4

Kommentera