Treater på Intiman: Maria Kulle & Johan Ulveson spelar så man gråter. Av skratt.

On 23 april, 2012 by Camilla Janzon

Foto: Mats Bäcker

Det var länge sedan jag skrattade så mycket på Teatern, som under Treater som spelas på Intiman i vår.
På lördagar blir tre kortpjäser till en enda lång, och på scen står ett knippe riktigt begåvade skådespelare.

Treater som på engelska heter The Norman conquests skrevs av Alan Ayckbourn 1973. Den består av tre pjäser som alla följer samma händelseförlopp och historia. I respektive pjäs ser man vad som försiggår i matsalen, vardagsrummet och trädgården under den aktuella helgen. Scenerna är som pusselbitar som tillsammans ger alla detaljer, men varje pjäs ger tillräckligt mycket för att bilden ska träda fram.

Sarah och Reg reser till landet för att lösa av Regs syster Annie som tar hand om deras sjuka mamma. Annie ska resa bort över helgen men vad ingen vet är att det är Norman, yngsta systern Ruths make, som är hennes resesällskap. Annie själv är halvt om halvt ihop med grannen Tom. Så helgen blir inte alls som någon av de inblandade tänkt sig. Inte minst för att Norman är en notorisk kvinnokarl som är redo att erövra alla kvinnor som kommer i hans väg. Något som originaltiteln bland annat syftar på.
Pjäserna spelas var för sig onsdag-fredag, men på lördagar spelar man alltså alla tre i ett svep (6,5 timme inklusive middagspaus). Då får publiken veta vad som händer när en rollkaraktär gör sorti. För i samma ögonblick gör han eller hon entré i någon av de andra pjäserna. Ett ständigt skeende. Precis som livet självt.

På Intiman har Zofi Nilsson skapat en vridscen med tre olika spelplatser. En för respektive pjäs, vilket hjälper till att tydliggöra sorti och entré till de olika pjäserna. Och ja, det är ett imponerande konstruktionsbygge dramatikern Ayckburn har åstadkommit. Man riktigt anar hur roligt han måste ha haft under arbetets gång, för att få alla pusselbitar att falla på plats tillsammans med ridån. Och för den som är sugen på att skriva dramatik, rekommenderas även Alan Ayckburns bok: ”Om konsten att skriva och regissera dramatik”.

Roligt har även vi i publiken. Det kan vi tacka en tight och begåvad skådespelarensemble för. Ty på Intiman spelar man komedi på mycket hög nivå. Emma Bucht står för regi och på scen finns flera skådespelare som är kända för sin komiska talang: Johan Ulveson, Johan Rheborg och Vanna Rosenberg för att nämna några. Det är en lyckad casting, och så här några veckor efter premiären märks det att ensemblen spelat ihop sig. Det märks särskilt i de passager där korta repliker, små snabba instick, avlöser varandra som spön i backen.

Det finns guldkorn i alla pjäserna. En av dem är en scen ur ”Vardagsrummet”, när Johan Ulveson ska förklara de extreeemt krångliga reglerna till ett sällskapsspel som han själv har hittat på. Oförglömligt! En annan är när Maria Kulles strikta och prudentliga Sarah ger efter och släpper lös sin inre eld och glöd gentemot Norman i ”Trädgården”.
Tårarna rinner.
Av skratt.
Och utan tvekan spelar Ulveson och Kulle i en komedi-division för sig själv.

Att Ulveson kan, vet vi sedan förut. Hans kroppsspråk och timing är en fenomenal uppvisning i komedins svåra och underbara konst. Det är ren och skär njutning att studera hans exakta avvägning att inte spela över, att hela tiden hålla sig på rätt sida om gränsen. Samtidigt vågar han spela på pauser, låter tystnad och ögonkast tala, och får skratt även då.

Men den stora överraskningen är Maria Kulle.
Hon lyckas gjuta liv i, och göra sin Sarah fullkomligt trovärdig och alldeles underbar. Gester. Kroppsspråk. Mimik och replik. Allt sitter som en smäck!
Kulle tar ut svängarna i varenda scen. Oavsett om det gäller frustration över hur folk ska placeras vid matbordet eller hur bordet ska dukas. Hennes pedanteri, hur hon varje gång stryker över en sittdyna innan hon sätter sig. Hur hon knyter händerna och lägger dem på magen, hur hon viker ut kragsnibbarna på klänningen. Små, små detaljer som tillsammans blir fenomenala i tolkningen av Sarah. Därför blir vändningen, när det avslöjas att bastanta och ordentliga Sarah gömmer en het, glödgande vulkan under den kontrollerade yta, så mycket roligare.
Så fort Maria Kulle gör entré äger hon scenen. Och jag vågar påstå att vi i henne har en ny komedienne i den högre skolan. Redan nu spelar hon i samma nivå som Skoog och Reuter gjorde i sin glans dagar, och hon gör det med en sådan självklarhet att man hoppas att varenda teaterchef i landet går och ser henne i den här föreställningen. Så att vi får se mer av henne!

Med Kulle och Ulveson på topp, blir det ofrånkomligt ett litet glapp till övriga. Även om Vanna Rosenberg klarar sig fint i rollen som präktiga Annie. Rosenberg är stabil och pålitlig i sin rolltolkning och behärskar även hon, konsten med timing. Inte minst använder hon sig av rösten, som hon kan lägga i ett läge som gör henne oemotståndligt naiv.

Johan Rheborg gör en nedtonad Tom, vilket passar honom väl, och när Josephine Bornebusch gör entré i sitt platinablonda hår, kommer jag osökt att tänka på Brigitte Nielsen, danskan som en gång i tiden hängde ihop med Sylvester Stallone. Inga jämförelser i övrigt dock. Bornebusch är rapp i repliken och gör så gott hon kan av den något otacksamma rollen som Ruth. Å andra sidan anar man, att det kanske går att ta ut Ruths svängar mer än vad som görs. Svåraste rollen har nog Erik Johansson, som Norman själv. Och här kommer min enda invändning, för här får jag det inte riktigt att gå ihop. Jag inbillar mig nämligen att en kvinnokarl av Normans mått, som inte ens räds förföra sina svägerskor, borde ha lite mer ”sug i blicken” och vara ”farligare” än vad Johansson förmår göra honom.

Men det är småsaker för när ridån faller har man blivit bjuden på en härlig skrattfest och blivit ordentligt energiboostad.

Vill du bara se en av pjäserna skulle jag nog välja Matsalen, som känns mest helgjuten. Men då missar du å andra sidan två av trilogins mest dråpliga scener.
Så har du tid, råd (en heldagsbiljett kostar 995:-) och sittfläsk – unna dig en heldag och njut av teater när den är som allra roligast. Odenplan – nästa!

Scen: Intiman, Stockholm
Regi: Emma Bucht
Medverkande: Maria Kulle, Johan Ulveson, Vanna Rosenberg, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch och Erik Johansson
Spelas till 12 maj

 

 

 

 

Kommentera