Kulturspalten: Frankenweenie, Ömheten, Les Miserables, Chéri, Haren med bärnstensögon, Snabba Cash 2, Karin Park & Nattens cirkus

On 27 januari, 2013 by Camilla Janzon

Frankenweenie – Film
Den är precis så bra som man hoppades, Tim Burtons senaste film om pojken Victor och hans älskade hund Sparky. Den här gången är Burton tillbaka i tekniken stop-motion-animation, det vill säga med dockor. Storyn bygger på den klassiska Dr Frankenstein och hans monster men här är det pojken Victor och hans älskade hund Sparky som ska väckas till liv. För när Sparky dör genom en olyckshändelse blir Victor allldeles förkrossad och när Victor ska göra ett vetenskapligt experiment i skolan finns det egentligen bara ett alternativ: Att försöka väcka Sparky till liv igen. Men som man brukar säga: Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Är du det minsta blödig vad gäller vänskap mellan människa och hund, får du vara beredd på att plocka fram näsduken. Men snyfta på och njut av alldeles underbara karaktärer som fått röster av ett gäng enastående skådespelare: Från Martin Landau (Bella Lugosi i Ed Wood) som läraren Mr Rzykruski till minstingen Atticus Shaffer som gör Victors helt ljuvliga antagonist, den puckelryggige Edgar.
Högsta betyg!

Ömheten på Stockholms stadsteater
Ibland blir det extra tydligt att det kan ta tid för att verk att hitta sin rätta form. Pjäsen Ömheten av Jonas Gardell, är ett sådant exempel. Den skrevs 1989 och här möter vi för första gången Benjamin och Rasmus, huvudkaraktärerna som också är centrala i den uppmärksammade bok- och TV-serien – Torka aldrig tårar utan handskar.
Med bok och serie i färskt minne blir det tydligt att pjäsen Ömheten är en första skiss. Den är inte alls dålig, men heller inte lika omskakande som det fördjupade manus vi fått ta del av i vinter.
Stockholms stadsteater plockade smart nog upp pjäsen i sin höstrepertoar (pjäsen hade premiär 14/12) och kunde rida på marknadsföringsvågen.
Å andra sidan är det en tuff uppgift för de skådespelare som står på scen. Det är ofrånkomligt att jämföra dem med TV-versionen, samtidigt som publiken har en större förförståelse för dramat när den slår sig ner i salongen.
För den som är road av manusskrivande är det däremot riktigt intressant. Flera scener och repliker som finns med i pjäsen är också centrala i det material som vaskats fram under tjugo år.
Det största problemet med föreställningen på Stadsteatern är dock av ett annat slag. Den griper inte tag. Och man hör knappt vad de båda huvudrollsinnehavarna säger. Måste fler och fler skådespelare bära myggor nuförtiden?

Foto: Carl Thorborg

Foto: Carl Thorborg

Les Miserables – Film
Gillar du musikal? Då ska du absolut se filmatiseringen av Les Miserables. Här sjunger stjärnor som Hugh Jackman, Russel Crowe och Anne Hathaway direkt in i kameran. Ingen playback. Och de sjunger bra. Sluter man ögonen kan man till och med höra stråk av David Bowie i Crowes sammetslena stämma. Musiken är bra, storyn likaså. Filmatiseringen påkostad med skådespelare av hög klass. En riktig söndagsfilm!

Chéri på Dramaten
Scenografi och kostym är bländande. Ändå är intrycket när ridån går ner ganska blekt. Det hjälper inte att Lena Endre är både trovärdig och tonsäker i rollen som den åldrande kurtisanen Lea. Ett batteri med ”väninnor” ligger farligt nära gränsen till överspel, åtminstone i den föreställning vi såg. Och att det kan råda åldersskillnad mellan älskande är en sak. Däremot är det obegripligt att Lea skulle förälska sig i en pojkvasker som är så uppenbart feminin. Regin haltar med andra ord.

Fotograf: Sören Vilks

Fotograf: Sören Vilks

Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal – Bok
I jakten på hur 264 japanska miniaturfigurer – netsuke – hamnat i hans ägo tar den engelske keramikern Edmund de Waal med oss runt i Europa som det tedde sig för aristokratin från början av 1800-talet till andra världskriget. Det här är inte bara familjen Ephrussis släkthistoria utan också ett tidsdokument som hade kunnat avslutas i rikedom och prakt, men som också tar oss med i tragedin – och i netsukernas märkliga resa över världen.
Albert Bonniers Förlag, 335 sidor (pocketutgåva i maj)

haren3

Snabba Cash 2 – DVD
Märkligt att inte Snabba Cash knep fler priser än för mask och smink på Guldbaggegalan häromveckan. Det hade den varit väl värd. Skådespeleriet är nämligen utomordentligt. Våldet och skildringen av den under världen ytterst trovärdig. Ja, det var länge sedan en svensk film berörde så mycket dagen efter, som Snabba Cash 2 faktiskt gör. För när filmen är slut är man ruggigt tacksam över att befinna sig på rätt sida av lagens gräns. Jens Lapidus kan konsten att skildra den andra sidan och Babak Najafi (bl.a. filmen Sebbe) är definitivt en regissör att räkna med framöver. Hatten av!

Karin Park – Musik
Det är inte alltid man är först på bollen. Men man bör kicka den vidare när man hör något man gillar. Låten Restless, av och med Karin Park, är elektropop när den är som mest edgy. Den är med i en reklamfilm, men för vad har vi redan glömt. Låten däremot, glömmer man inte i första taget.

Nattens circus av Erin Morgenstern – Bok
Trött på vardagsrealism och deckare? Då är Nattens circus något för dig. Huvudpersonerna Celia och Marco blir mot sina viljor styrda att bygga en circusvärld där bara deras egen fantasi sätter gränserna, men där insatsen är också är deras och andras liv. Hur långt är de villiga att gå – och kan de bryta förtrollningen? Inga vampyrer i sikte, men gott om magi du inte är helt säker på att du skulle vilja utsättas för…
Norstedts, 421 sidor

nattens cirkus

Kommentera