Bruce Springsteen – Friends Arena 3 maj 2013 (1:a spelningen)

On 5 maj, 2013 by Carl Aronsson
Bild: Live Nation

Bild: Live Nation

Klockan har passerat åtta när Bruce Springsteen och hans 17-manna band kliver på scenen för den första av tre spelningar i Stockholm. Han är klädd i svart. Jeans, skjorta, väst och ett ansikte pudrad med en lätt solbränna. The Boss ser oförskämt pigg ut för att vara sextiotre och ett halvt. När basgången i öppningspåret på senaste plattan – We take care of our own – börjar mullra är det ingen som vet vad som väntar. Att vi ska få uppleva en av de mest minnesvärda Springsteen-konserterna någonsin i Sverige. I bakhuvudet finns låtlistan från Europapremiären i Oslo – som var en mix av låtar från senare år toppat med några covers och de största hitsen från karriären. Ett set som brukar resultera i full pott av getingar och plus när kvällspressens lyriska recensenter tycker till.

Men ikväll vill Springsteen något annat. Efter fyra låtar börjar kärleksförklaringen till Sverige och Stockholm. Musiken tystnar och han berättar om sitt första besök i Stockholm 1975. Det var det första framträdande utanför USA, och han säger om att det var albumet Born to run som tog honom hit. Den kvällen spelade han 16 låtar. Ikväll blir det 29 under drygt tre timmar. Då kostade biljetten 50 kr och 2 000 nyfikna fanns på plats i Konserthuset. Ikväll trängs 55 020 personer i ett fullsatt Friends Arena. Då droppar han bomben: Han tänker spela hela LP:n från början till slut. Det är vansinne! Kan en 40 år gammal platta framföras i sin helhet live? Tveksamt. Men det är inte bara det musikaliska som bidrar till upplevelsen denna kväll. Det är också Bossens mod och hemliga plan att anpassa föreställning efter spelplats.

Förutom i hemlandet är det nämligen bara här – i Sverige – fansen är så många och trogna att ett tilltag av denna magnitud kan funka. Han vet att många i publiken såg honom på Ullevi förra året – och att en repris riskerar att bli trist. Han vet att en dryg tredjedel av publiken inte ens var tilltänkt 1975, och att de äldsta recensenterna på de största tidningarna lärde sig att läsa vid den här tidpunkten. Ändå gör han det. Han spelar She’s the one, jazziga Meeting across the river och flera andra låtar som bara sanna evangelister hört och kan uppskatta. Det är hans svar på frågan: Hur ska du överraska publiken i Sverige?

Det är förvisso inte första gången Springsteen framför ett helt album live. Det skedde några gånger under Working on a dream-turnén 2009. Sedan dess har Born to run-albumet i sin helhet spelats live 12 gånger. Ändå finns det åtminstone två skäl till varför just den här spelningen i Friends Arena är speciell. Vid alla de tidigare tillfällena har spellistan varit annonserad i förväg. Ikväll var det en överraskning. Samtidigt är det första gången han spelar ett helt album live utanför USA. Något som kräver en trogen publik. En publik som kan sin artist och vet att uppskatta även de smalare produktionerna i karriären.

Tokjubel och allsång ackompanjerar inledande Thunder road, men stämningen blir mer stillsam och sentimental när hyllningarna till Clarence Clemons tar form på storbildsskärmarna till tonerna av Tenth avenue freeze-out. Då tar blåssektionen över, och för en kort stund minns vi den store mannens magiska toner. Detta är första turnén som bandet ger sig ut på sedan Clemons avled i juni 2011. ”The big man” har ersatts av en hel hockeyfemma, varav brorsonen Jake Clemons fått axla de tyngsta saxpartierna. Det är tyvärr inte helt lyckat eftersom Jake är en betydligt duktigare studiomusiker än liveartist. Det är godkänt, men kroppsspråket är stelt och det allvarliga ansiktet vittnar mer om koncentration än spelglädje.

Jublet tar fart igen när titelspåret Born to run drar igång med Roy Bittans sköna piano i refrängen. Hela arenan tänds upp och låten framförs i fullt dagsljus. Albumsektionen avslutas med klassikern Jungleland där Little Steven briljerar i ett gitarrsolo med sedvanligt uppdragna axlar (eller har han kort hals?) och svart bandana runt huvudet.

När det är dags för Pay me my money down vrålar Bruce att han inte tror sina ögon: En svensk publik som sitter ner! Det tar inte många sekunder innan sittplatserna tar slut i arenan – ända upp till de sista bänkarna på övre hyllan. Eddie Manion, som spelar andrasax får kliva fram och göra sitt solo, och då låter det nästan som om Clarence Clemons är tillbaka för ett ögonblick.

Bruce2

Publiken njuter och det går inte att ta miste på Bossens egen spelglädje. Den syns extra tydligt i folk/rocklåtarna med munspel, dragspel och mycket blås. När tekniken pajar under Darlington County tar han rutinerat tag i två mikrofoner och när den panikslagna teknikern rusar in med en ny mick blir han hindrad från att lämna scenen av Springsteen själv som är på skojhumör. Nu är varje låt kopplad till en ”koreografi” som är så välrepeterad att den känns spontan. Jag tänker på den unga tjejen som brukar plockas upp på scen till Waitin on a sunny day och den lite mognare tonårstjejen som får dansa med Bruce till Dancing in the dark. Jag tänker också på numret där han spelar något som publiken får önska. Så blir det också ikväll.

Önskelåten den här gången är dock oväntad. På skylten han väljer ur publikhavet står Johnny Rivers Mountain of Love textat. Den har Springsteen knappt spelat sedan början på 70-talet. Bandet får tillfälle att vila, och Springsteen agerar solo med akustisk gitarr. Det tar en stund och några riff innan han hittar tonen och det låter inte så bra – men följer kvällens koncept att spela smalt och udda för de genuina fansen.

Kvällens svagaste kort är Born in the U.S.A. och Death to my hometown. Betyget på konserten är emellertid inte självklart. För nog är det så att flera av låtarna på Born to run-albumet har avbytare som är både bättre och mer up to date, men å andra sidan är jag inte säker på att en mer renodlad ”Best of-konsert” hade toppat det vi just upplevt. Jag tror att många besökare lutar åt en fyra, men för de riktiga fansen är det tveklöst en femma. Inte för det musikaliska. Inte för framträdandet på scen – utan för urvalet och Springsteens egen motivering till varför han valde just den här låtlistan ikväll. För mig är betyget en femma – med plus i kanten!

Betyg5

Låtlista

1. We take care of our own

2. Out in the street

3. Wrecking Ball

4. Promised Land

5. Death to my hometown

6. Spirits in the night

Born to run-albumet

7. Thunder road

8. Tenth avenue freeze-out

9. Night

10. Backstreets

11. Born to run

12. She´s the one

13. Meeting across the river

14. Jungleland

15. Darlington county

16. Pay me my money down

17. Shackled and drawn

18. Waitin on a sunny day

19. The rising

20. Badlands

21. Land of hope and dreams

22. Mountain of love

23. Born in the U.S.A.

24. Glory Days

25. Bobby Jean

26. Dancing in the dark

27 Twist and shout

Kommentera