Tack vare Bergmanfestivalen och Dramaten kan du som är i Stockholm de närmaste dagarna se teaterföreställningar från några av Europas mest framstående teatrar. Man spelar på originalspråk och textar föreställningarna på svenska. Från Berlin gästspelar Teater Schaubühne med bland annat en internationellt uppmärksammad version av Fröken Julie.
Fröken Julie sägs vara en av världens mest spelade pjäser. Dramat mellan grevedottern Julie och betjänten Jean, där en nattlig passion på självaste midsommarafton leder till Julies självmord, öppnar upp möjligheter för en mängd tolkningar av kampen mellan kön och klass.
Katie Mitchells version av Fröken Julie har rönt stor uppmärksamhet internationellt. Inte bara för att den helt och hållet utgår från kokerskan Kristins perspektiv. Mitchell har dessutom strukit ungefär 80 procent av texten och tillsammans med scenografen och videokonstnären Leo Warner, gjort en uppsättning som mer är att betrakta som en livesänd filminspelning.
På scen, bakom rörliga väggar finns det kök som originalpjäsen utspelas i. Dessa skjutväggar bildar i andra scener fond till Kristins sovrum eller gården utanför. De är med andra ord en slags rörlig scenografi, precis som i en filmstudio, och på scen finns fem fullt synliga livekameror som följer och spelar in pjäsen i realtid.
I den här uppsättningen står alltså Kristin i centrum. Hon spelas av två skådespelerskor, varav en fungerar som enbart body double i scener där Kristins ansikte inte syns. Då och då får ytterligare två personer agera Kristins händer, allt för att kameraväxlingarna ska gå så smidigt som möjligt. Under det att entréer och sortier görs kan publiken alltså följa hur nästföljande scener riggas, förbereds och så småningom visas på den stora filmduk som hänger ovanför scenbilden. För det är där, på den vita duken, som Mitchells version av Fröken Julie utspelar sig.
Parallellt med filminspelningen görs också ljudpålägg i realtid. Längst fram vid scenkanten står två ljudtekniker och skapar allt ljud vi hör i filmen, från en kastrull som står och kokar på spisen, till fotsteg, snyftningar och tändstickor som tänds. På scen finns också två ljudbås, i vilka skådespelarna då och då kliver in och säger de repliker som hörs i den ”färdiga” filmen. Allt det här gör att koncentrationen hos publiken höjs ett par snäpp. Det var länge sedan jag hörde så få hostningar och prassel med påsar i en teatersalong.
Det är en poetisk och suggestiv föreställning som Mitchell/Warner har skapat. Att stanna hos Kristin och följa hennes reaktioner på spelet mellan Jean och Julie är faktiskt spännande. Filmandet gör det också möjligt att fokusera på små subtila ögonblick, som lätt kan försvinna på en stor scen. Här kan kameran zooma in Kristins hand när den kramar om en dörrkarm så hårt så att knogarna vitnar. Den avslöjar hur Kristin stryker sig över magen på ett sätt som antyder att hon kan vara gravid med Jean. Små, små detaljer som är alldeles utsökta för åskådarens fortsatta fantasi.
Katie Mitchell säger själv att hon velat omfamna ny teknik för att möta den unga generationens sätt att uppleva konst. Har hon lyckats med det?
Ja, det vill jag nog påstå. Visserligen verkade Annexets premiärpublik bestå av erfarna teaterarbetare som sannolikt kan sin Fröken Julie. Men jag tror inte att man behöver kunna pjäsen från pärm till pärm för att förstå historien och inse att Katie Mitchell skapat en teaterupplevelse som man inte glömmer i första taget. Det sätt på vilket hon lyckas förmedla Jeans svek mot Kristin (som han de facto är förlovad med) tror jag fler än jag kommer ha svårt att skaka av sig när man ser en Julie-föreställning framöver.
Plats: Globens Annex
Fröken Julie
Efter August Strindberg
Regi: Katie Mitchell & Leo Warner
Tysk översättning och dramaturgi: Maja Zade
Bearbetning: Katie Mitchell
Scenbild och kostym: Alex Eales
Ljus: Philip Gladwell
Ljuddesign: Gareth Fry, Adrienne Quartly
Musik: Paul Clark
Medverkande:
Kristin: Jule Böwe, Jean: Tilman Strauß, Julie: Luise Wolfram
Kristin Double: Cathlen Gawlich
Kristin Händer: Lisa Guth, Luise Wolfram
Kamera: Andreas Hartmann, Krzysztof Honowski
Ljud: Maria Aschauer, Lisa Guth
Cello: Chloe Miller