Tänk om livet vore lite mer musikal! Att man fick brista ut i sång, med stämmor och allt, ackompanjerad av stor orkester när något gått ens väg. Eller kanske ännu hellre – när saker och ting inte gått alls?
Det sistnämnda har upphovsmännen till Next to Normal, Tom Kitt och Brian Yorkey, tagit fasta på när det gjort rockmusikal av hur det är att leva med en bipolär sjukdom. Alla i omgivningen påverkas. Inte bara den som är sjuk.
I centrum för Next to Normal står Diana; mamma till Natalie och Gabriel samt hustru till Dan. De är en på ytan normal familj som försöker få ihop det dagliga livspusslet men som, visar det sig, kanske inte är så ”normal” när allt kommer omkring. Alla präglas de av en mörk familjesorg, något som Diana i synnerhet inte kommit över och som är orsak till hennes emotionella berg och dalbana.
Musikalens främsta förjänst är att librettot inte väjer för det mörka, utan förpackar något så intrikat som mental ohälsa i ett förhållandevis glättigt skal. Svagheten är tyvärr musiken, som spretar både hit och dit. Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Kruxet med Next to Normal är att den inte innehåller några riktiga ”showstoppers”. Såvida man inte har en stor sångerska med i ensemblen. Vilket är precis vad man har på Stockholms stadsteater!
Här spelas huvudrollen av Lisa Nilsson, en av landets kanske främsta sångerskor. Hennes version av Jag saknar bergen kan mycket väl hamna på topplistorna. Och om den här uppsättningen blir en långkörare (man spelar dock bara till och med 30/12) , skulle jag säga att det till stor del är hennes förtjänst.
Lisa Nilsson kan nämligen inte bara sjunga. Hon kan agera också. De som kommer ihåg hennes debut på filmduken, en liten men viktig roll i Colin Nutleys ”Paradiset”, vet vad jag menar. Här får hon större utrymme, något hon klarar med bravur, eftersom rollen som Diana är musikalens nav. Nilsson kan konsten att frasera, variera och engagera. Både i sång och tal. Det är nästan omöjligt att inte drabbas av hennes röst, särskilt i nummer som ”Jag faller”.
Uppsättningen på Stockholms stadsteater skiljer sig på flera punkter från Sverigepremiären på Wermland Opera. I Stockholm har man inte bara en större scen utan också filmregissören Lisa Ohlin, som teaterdebuterar, och flera kända namn i ensemblen. Förutom nämnda Nilsson medverkar även Dan Ekborg i rollen som Dianas man.
Man kan med andra ord säga att manegen är ordentligt krattad. Trots det når föreställningen inte upp till riktigt höga höjder. Regin tar framför allt inte tillvara på flera av skådespelarnas förtjänster. Ekborg är kanske det främsta exemplet. Han är visserligen stark och samlad i rollen som familjefar, men det känns ändå inte som att han får ta ut svängarna. Scenerierna är generellt alldeles för träiga.
Anna Hansson är dock tonsäker som familjens tonårsdotter Natalie och Albin Flinkas matchar henne fint i rollen som den lite konturlöse, småflummige pojkvännen. Fredrik Lycke gör så gott han kan av dubbelrollen Dr Frisk/Dr Galén (urfånigt översatta namn som är åtminstone något mindre larviga i originalmanus!) och Bruno Mitsogiannis är stark i rollen som sonen Gabriel.
Next to Normal tar inte med publiken på några emotionella bråddjup. Åtminstone klarar jag mig utmärkt, utan näsduk att snörvla i. Ibland tror jag att det kort och gott behövs ballader, sådana med både hjärta och smärta som kan vidröra våra innersta strängar. Riktigt där är inte Next to Normal. Än ska jag kanske tillägga, eftersom Lisa Nilssons gudabenådade röst åtminstone har potential att nå dit.
Men trots mina invändningar är musikal en genre som ligger mig varmt om hjärtat. Och jag är glad att Stockholms stadsteater ger sin publik möjlighet att uppleva denna konstart på fler scener och framför allt – med nya artister!
Next to Normal av Tom Kitt och Brian Yorkey
Översättning: Calle Norlén
Regi: Lisa Ohlin
Scenografi: Lars Östbergh
Kostym: Annsofi Nyberg
Ljus: William Wenner
Ljud: Tomas Florhed och Niklas Nordström
Musikaliskt ansvarig: Joakim Hallin
Koreografi: Roger Lybeck
Mask: Katrin Wahlberg
På scen: Lisa Nilsson, Dan Ekborg, Bruno Mitsogiannis, Anna Hansson, Albin Flinkas och Fredrik Lycke
Kapellmästare: Joakim Hallin, Andreas Landegren
Musiker: Hanna Helgegren, Ulric Johansson, Dan Strömkvist, Mattias Torell och Anna Wallgren
Pingback: Next to normal – MusikalNet