Ibland hör man en röst, ett album, en låt och hajar till. Undrar, vem är det här? Den här gången visar det sig vara den engelska sing & songwritern Laura Mvula, som precis släppt sitt debutalbum. Och det är en häpnadsväckande stark debut. Ett genomarbetat och originellt album som för ovanlighetens skull inte låter mainstream.
För det här är lite urban pop. Lite soul. Lite R&B. Lite jazz. Lite Gospel. Lite allt möjligt. Men samtliga spår är skrivna med en sanslös musikalitet. Men så har Mvula också en examen i komposition från Birminghams konservatorium. Och som hon utnyttjar denna sin kunskap. Ingenting verkar ha lämnats åt slumpen med Sing to the moon.
Mvula har en mörk, behaglig röst, lite ”husky” som engelsmännen brukar säga. Den har beskrivits som ett hopkok av Amy Winehouse, Nina Simone och Billie Holliday. Och hennes förmåga att skriva musik kan, rätt förvaltat, mycket väl placera henne jämte en annan stor sångerska – Adele.
Sing to the moon är ett album som jobbar mycket med olika rytmer och annorlunda harmonier, både när det kommer till komposition och arrangemang. Det märks inte minst i de olika körpartierna. Like the morning dew öppnar upp med ett kaleidoskop av röster, rytmiska Make me lovely bär stråk av barnsång och Father, Father har strofer som påminner om gospel.
Mvula mixar och utnyttjar till fullo allt från blås och stråkar till handklapp, kör, harpa, xylofon och inte minst – sin egen röst. Varje spår öppnar upp nya musikaliska rum och det är just variationen som gör albumet så spännande. Och inspirerande för den, som likt Laura Mvula, börjar skriva sina låtar på en laptop.
