Sedan ett par veckor tillbaka har Stieg Larssons till synes ohotade förstaplats på New York Times bästsäljarlista fått ge vika för E L James ”Fifty Shades of Grey”- trilogi. Hur gick det till? Svaret är enkelt: sex säljer. För även om Stieg Larsson väver in journalist Blomkvists enorma attraktionskraft i handlingen är det inget mot vad E L James gör. Här är det sex rakt igenom, inget annat och författarinnan har i tv-intervjuer själv beskrivit böckerna som hennes egen ”mid-life crisis” – det här är det hon saknat, allt och lite till.
”Fifty Shades of Grey”-trilogin kom till som ”fan fiction”, en växande rörelse där de som läst sönder sin favoritbok ägnar sig åt att skriva om den med nya karaktärer, men med samma tema. I det här fallet är det Twilight-serien som ligger till grund: vampyren Edward har blivit den överkontrollerande företagsmiljardären Christian Grey och Bella den 22-åriga komplett sexoerfarna nyutexaminerade Anastasia Steele. Han varnar henne för att bli involverad, men hur skulle hon kunna motstå västkustens snyggaste ungkarl, trots att hans böjningar ligger åt sadomasochism och bondage?
”Massor av sex, som vi vill ha det!” tjuter kvinnor över hela USA och seriens försäljning har exploderat på läsplattor – för vem vill egentligen skylta med att de läser en porrbok?
Problemet ligger inte i sexscenerna, även om Anastasias tionde orgasm när Christian råkar gå förbi inte känns riktigt lika övertygande och intressant som den första. Boken är ett ändlöst upprepande av våndor – mentala och sexuella – som ligger som en våt filt över handlingen. Anastasia upptäcker hur mycket hon verkligen gillar att bli våldsamt tagen när och hur som helst. Christian kan inte ta till sig äkta kärlek, men måste få leva ut sina lustar. Anastasia kämpar mot sitt begär och den inre röst som hejar på henne, trots att hennes undermedvetna vet att det här är fel. Det är mycket heta pulserande känslor ”där nere”, flämtande andhämtningar, ryckningar, explosionsartade orgasmer. Resten fattar ni själva.
En ganska vanlig kommentar till porrfilmer är att man inte ser dem för handlingens skull, sannolikt inte heller för aktörernas. Kort sagt: man vet att det är pajigt, men det är sex. Och det är nog det som gör den här boken lite svår att ens recensera, eftersom utförandet, karaktärerna och sättet att skriva – för att inte tala om själva handlingen – är triviala. Som i vilken porrfilm som helst.
Jag kan inte uttrycka det bättre än Frank Santo som i sin recension av boken (http://www.nydailynews.com/blogs/pageviews/2012/03/its-all-porn-to-me-one-mans-review-of-50-shades-of-grey) skriver att det här inte är en bra bok, på samma sätt som en ”monster truck” inte är en bra bil – i båda fallen finns konststycket i det avvikande och självklart publikens kollektiva tjutande som svar på avvikelsen.
Linjen ”folk läser och att läsa är bra!” har fascinerat inte bara mig de senaste åren. Och jag erkänner att jag också varit inne på att det väl måste vara bra för det som kallats den döende bokbranschen att det fortfarande föds succéförfattare som Camilla Läckberg, J.K. Rowling och nu E.L. James. Fast nu är jag inte längre så säker.
Det som gör mig riktigt förbannad är att vi inte har kommit längre än att kvinnor helst ska tycka att det är sexigt att tassa på tå kring en rik, självupptagen och sexfixerad (på sina villkor) man, att tycka att det är attraktivt att bli manipulerad och utnyttjad. Det är ledsamt och förtvivlande på samma gång, även om jag genom de som lyckats trycka sig igenom alla tre böckerna förstår att det kanske finns hopp. Att en nyutexaminerad, smart ung kvinna faller i fällan av prylar, pengar och sex, även om allt ska regleras i ett kontrakt, är så deprimerande att det faktiskt känns som om klockorna stannat. Romantik, kärlek, sex och pengar har väl kvinnor i alla tider suckat över, men det här känns inte som ett steg framåt.
I september kommer boken ut på svenska, på Norstedts förlag. Då ger förlaget, för första gången någonsin, ut en bok som e-bok innan den når handeln i tryckt form. Hepp!
”Fifty Shades of Grey”
av E L James
Arrow books (2011), 514 sidor
