Hoffmanns äventyr är en fransk opera med musik skriven av Jacques Offenbach. Den är unik eftersom den var operettkompositören Offenbachs enda opera och hade urpremiär först fyra månader efter hans död 1880. Då, precis som i Folkoperans dagsfärska uppsättning, uppfördes verket i en förkortad version – dock på lite olika sätt. Vid urpremiären ströks den tredje venetianska akten helt medan regissören och ljussättaren Linus Fellbom med kirurgisk precision – och utan skam – låtit skalpellen skära i olika delar av såväl libretto som partitur. Något som säkert inte ses med blida ögon av ortodoxa fans i scenkonstens allra ängsligaste genre.
Handlingen är starkt bantad och Jonas Dominique, som står för den musikaliska bearbetningen, har lånat takter från såväl tango och klezmer som chanson och csardas. Denna duo, tillsammans med den scenograf och kostymör (Dan Potra) som ansvarade för scenografin till OS-invigningen i Sydney 2000, har sytt ihop ett scenverk som borde bilda skola för hur klassiska verk kan moderniseras och få plats in i en samtid som ställer helt andra krav än när verket skrevs. Till denna trio kommer sångprestationer från fyra sångare och en kör som gör den till vårens häftigaste operaupplevelse i Sverige!
Det är många komponenter som stämmer och samspelar i Folkoperans uppsättning och väldigt lite som stör. Möjligen är det svårt att hänga med om man inte är bekant med handlingen sedan tidigare. Inte minst för att orkestern är placerad i framkant av scenen och tidvis överröstar sånginsatserna. Opera på svenska har ju inte heller fördelen av att ha en rullande text på display! Å andra sidan är opera en musikalisk upplevelse i mycket högre grad än en dramaturgisk, och många klassiska libretton är förvånansvärt simpla och fungerar mest som en ursäkt för att musiken ska kunna framföras.
Den australiensiske scenografen Dan Potra har konstruerat en storslagen barmiljö som finurligt anpassas till de olika scenerna. Till vänster finns barorkestern placerad och uppklädd i tidstypisk kostym – second hand-plagg som sytts om till moderiktiga kläder i 1800-tals snitt. Redan i foajen möts publiken av flaskor och dekor som matchar scenografin. Flaskor är också en röd tråd som återkommer i flera scenlösningar. Genomgående är Potras scenografi och kostym en njutning för ögat och en bärande del av föreställningen.
Hoffmanns äventyr består av tre akter som kretsar runt tre kvinnor som poeten Hoffman mött i sitt liv. I prolog och epilog möter vi orkesterns sångerska Stella som på ett diffust sätt personifierar alla kvinnorna: Den mekaniska dockan Olympia, den döende Antonia och kurtisanen Giuliette. Samtliga fyra karaktärer spelas av sopranen Elisabeth Meyer, som med kraft och volym fångar publikens uppmärksamhet i alla scener hon medverkar i. Rösttekniskt briljerar hon redan i första akten med Olympias koloraturaria där hon tonsäkert passerar operans mest krävande parti. Meyer är också övertygande i sin gestaltning av dockan som efter en häftig dans faller ihop och går sönder. Men det är efter pausen, i akt tre, som föreställningens mest spektakulära scen utspelar sig till tonerna av den kända barcarollen ”Ljuva natt, o kärleksnatt”. Kurtisanen Giuliette bär en rosa klänning som sakta rullas ut över hela scenen och böljar i en koreografi som är både vacker och romantisk.
Hoffmann själv är en depraverad kroggäst som i rus drömmer sig bort och hans förlorade kärlekar tar fysik form på scenen. Jesper Taube gestaltar både den slitna mannen och den unga virila i drömmarna. Det sista övertygar inte lika mycket som det första men då ska man betänka att han stylats för den äldre rollen. Peruken han sliter av sig för att bli ung är inte mycket till rekvisita! På samma sätt övertygar Johan Schinkler (bas) i rollen som den djävulsinspirerade Lindorf som ständigt sätter käppar i hjulet för Hoffmans kärleksaffärer. Miriam Treichl spelar rollen som Niklaus – i den här uppsättningen en bartender. Hon märks oförtjänt lite men spelar en viktig biroll som ger föreställningen höjd och stabilitet.
Hoffmanns äventyr är som ett noggrant lagt pussel där de enskilda delarna blir till något större tillsammans. När körsången svajar grips man av scenografin, när gestaltningen brister förförs man av sången och när handlingen står still fångas man av musiken. Och så där håller det på – svaga partier suddas ut och kvar blir en mycket sevärd föreställning. Gå och se Hoffmans äventyr för musiken –sången, scenografin eller kostymerna!
Hoffmanns äventyr på Folkoperan
Premiär: 4 mars 2015
Idé, regi & ljus: Linus Fellbom
Musik: Jacques Offenbach
Musikalisk bearbetning: Jonas Dominique
Musikalisk ledning: Marit Strindlund
Scenografi & kostym: Dan Potra
Medverkande: Jesper Taube, Elisabeth Meyer, Johan Schinkler/Marcus Jupither, Miriam Treichl, Lilla kören, Folkoperans orkester
