Lars Wallin manifesterar sitt 20 årsjubileum som modedesigner genom att ställa ut utvalda verk på Waldermarsudde. Det är galaklänningar, scenkläder och accessoarer i en mix som andas glamour och klass. Utställningen är sevärd – men upplevelsen hade blivit ännu mer minnesvärd om den fått utformas av en duktig kurator.
Hängningen av de fotografiska verken är bitvis genant nonchalant. Bakom fotografierna återfinns några av landets mest erkända modefotografer. Bilderna lyfter fram detaljer i Wallins yrkesskicklighet och adderar ytterligare en dimension åt hans skapelser. Trots det får man intryck av att bilderna är något som katten (modelejon?) släpat in. Bilderna är svagt belysta eller inte belysta alls. Kanske är det medvetet för att inte ta fokus från kläderna, men då hade det varit bättre att inte visa dem alls. För Wallin blir inte större av att hans samarbetspartners förminskas. Det hade t.ex. inte skadat om han nämnt att designen av Flora bordsmargarin är ett samarbete med designbyrån Acne. Att anlita en modedesigner för att designa ett margarinpaket är kreativt i sig och det borde Acne krediteras för.
Det intressanta med utställningen är inte bara verken i sig utan också den historia som varje föremål har att berätta. Wallin är inspirerade av fransk 50-talscouture och Hollywood-glamour. Han har anlitats av svenska kändisar som beställt allt från scenkläder och brudklänningar till couture och reklam T-shirts. Besökaren får ta del av drygt 150 unika historier som gör att upplevelsen inte bara blir begränsad till mode och hantverk. Att Carola burit den klänningen vid ett speciellt tillfället är intressant – åtminstone för besökarna. Tyvärr har ansvariga för utställningen inte förstått detta. Varje föremål är numrerat och för att få veta mer om respektive verk måsta man först hitta den lilla textskylten i varje monter. När utställningen är välbesökt, eller en guidad visning pågår, betyder det att man snällt får vänta på sin tur – alternativt buffla sig genom folkmassan för att få läsa. Det blir vassa armbågar och sura kommentarer. Många tappar tålamodet och går vidare. När man väl är framme gäller det dessutom att komma ihåg vilket nummer varje föremålet har – och det gör du inte! De få inplastade informationsblad som hänger på väggen räcker inte heller till. Nog borde man väl kunna få ett kopierat A4-blad där all information finns samlad när man betalar 100 kr i entré?
Att Wallin är en av Sveriges ledande couture-designer behöver man inte vara modeintresserad för att förstå. Bland kunderna märks kungahuset, scenkändisar och andra offentliga personer som gillar strålkastarljuset. Men utställningen exponerar också Wallins begränsningar. Han är stor i Sverige men karriären har inte nått internationell nivå. De flesta i den kändiskavalkad som beställt och burit hans kreationer är dessutom kändisar vars karriärer i huvudsak utspelade sig under förra seklet.
Jag hoppas att kommande 20 år tar Wallin utomlands och att han blir ett namn även för nästa generation modeköpare. Wallin håller. Han har en unik talang och jubileumsutställningen är definitivt sevärd. Jag ger Wallin en fyra i betyg men kvaliteten på utställningen är en svag tvåa. Därför stannar helheten vid tre röda ögon.
