Bra skådespelare är som bra viner. De blir bättre ju äldre de blir. Marie Göranzon är en sådan. Gunilla Röör en annan. Det är den senare som gestaltar Gertrude Stein, i pjäsen med samma namn x 3 av Marty Martin, på Stockholms stadsteater i höst.
Förra hösten kunde vi se Röör i Tv-serien Bibliotekstjuven på SVT, där hon med små medel lyckades mejsla fram ett stort porträtt av en grå mus till bibliotekarie. Samma år gjorde hon en lysande insats som mamman i den gripande, norska filmen Engelen. På senare år har hon också ägnat sig åt pedagogik, något som teaterelever och blivande skådespelare kan skatta sig lyckliga över!
När jag besökte generalrepetitionen av Gertrude Stein i juli, var det regissören Carolina Frände som klev upp scenen och hälsade publiken välkommen. En spontan applåd stämde upp varpå Frände snabbt höjde händerna och sa: ”Nämen, jag har inte gjort någonting!”
Ju längre pjäsen pågick funderade jag över om det hon sa kanske var sant?
Röör är magnifik, det är inte tu tal om annat. Hennes röst trollbinder. Närvaron är total. Hon är ensam på scen. Bokstavligt talat. Förutom när hon gör entré efter paus med ett litet vattenglas i handen. I dryga två timmar lyckas hon trollbinda sin publik. Hon levandegör berättelser och personer som hon, eller förlåt Gertrude, minns och berättar om. Picasso, som målade hennes porträtt, Appollinaire och Hemingway och inte minst den älskade brodern Leo, som hon så småningom bryter kontakten med.
Men regin?
Frände väljer att rätt och slätt sätta Gunilla Röör på den vänstra scenkanten i pjäsens första akt. Där får hon sitta. När akt två börjar, placerar Frände henne på den högra kanten. En enda gång får Röör ställa sig upp men bara för att snabbt sätta sig ner igen.
Scenografin är avskalat enkel. Plywoodskivor i ljus björk bildar fond åt den grunda scenen.
Jodå, jag förstår att texten ska stå i centrum och att skådespelaren ska göra jobbet. Men det är synd. Både för pjäsen och Gunilla Röör. Jag tror inte att det hade blivit sämre med en mindre stilistisk scenbild och att låta Röör få röra sig även fysiskt bland Gertrudes minnen.
”Nämen, jag har inte gjort någonting!” Regissörens ord klingar än i mina öron och det får mig att undra: Fick Röör dra regilasset också?
Pjäs: Gertrude Stein Gertrude Stein Gertrude Stein av Marty Martin
Scen: Lilla scenen på Stockholms stadsteater
I rollen som Gertrude Stein: Gunilla Röör
Regi: Carolina Frände
Speltid: 2:20 inkl. paus
