När Stockholms stadsteater återigen slår på stora musikaltrumman, gör man det med Chicago, en av långkörarna på Broadway och West End. Med musik och text av Kander/Ebb (som även skrev Cabaret) och originalkoreografi av Bob Fosse är det här en musikal som kombinerar bra sång- och dansnummer med sexighet och svart humor. På Stockholms stadsteater är det egentligen bara ett av kriterierna som blommar ut i full potential och det är sången. För särskilt sexigt och roligt är det inte och de bästa dansarna syns ”dessvärre” i baletten.
Det är synd att teatern inte vågar släppa fram åtminstone ett oprövat kort i någon av de bärande rollerna. Jag tror faktiskt att en svensk publik är mogen för att se nya stjärnor födas på scen, inte minst tack vare de sång- och dansprogram vi kan se på TV. Och ska man slanta upp en femhundring för att gå på teater och bli underhållen borde också det visuella och ”blown away”-känslan vara en del av upplevelsen. Annars kan man lika gärna lyssna på ett soundtrack.
Nu ska det sägas att det finns guldkorn också i den här uppsättningen, inte minst kostymerna signerade Lars Wallin. Kläderna är förvisso ganska städade jämfört med de uppsättningar jag sett i West End och Broadway, men det är ändå härligt att herr Wallin har fått gå loss i snygga kreationer, pärlor och paljetter. Jag undrar om inte fångdräkterna i ett av numren Cell Block Tango skulle gått åt som smör i solsken om de fanns i butik. Dan Ekborg i rollen som advokaten Billy Flynn är säker som alltid på scen. Han har en fin timing i repliken och är dessutom en bra sångare. Detsamma gäller Fredrik Lycke i rollen som Amos Hart. Det verkar som att var och en har fått klara sig själv när det gäller personregi, och de som klarar sig bäst är därför de med mest erfarenhet av att agera. Det gör att helheten inte kan bli mer än godkänd.
Det ska tilläggas att jag har en särskild passion för musikal som genre och därför glad över att Stockholms stadsteater satsar på musikaler i sin repertoar. Kunde man bara överraska någon gång och casta ett oprövat kort (eller varför inte ta och leta lite noggrannare bland sina egna skådespelare?) skulle man dessutom kunna nå upp till de riktigt höga höjderna (se bara hur Dramatens satsning på Andreas T Olsson i Sufflören blev ett lyckokast för såväl teatern som Andreas själv). För bra skådespeleri är en ack så viktig ingrediens – även i en musikal!
Manus Fred Ebb och Bob Fosse
Musik John Kander
Sångtexter Fred Ebb
Baserad på pjäsen ”Chicago” av Maurine Dallas Watkins
Regi och koreografi Roine Söderlundh
Scenografi Viktor Brattström
Kostym Lars Wallin
Medverkande: Lisa Nilsson, Sharon Dyall, Dan Ekborg, Fredrik Lycke, Kajsa Reingardt, C. Killik m.fl
