När deckardrottningen Elizabeth George tar sig an jobbet som redaktör gör hon det med en antologi, en samling kriminalberättelser, där kvinnliga författare, etablerade och debutanter, fått i uppgift att skriva utifrån temat vällust och/eller girighet. Det är något sympatiskt över initiativet. Inte minst för att samtliga debutanter varit Georges skrivarelever och här får chansen att presenteras för en stor skara läsare.
Men trots sitt goda syfte och gemensamma tema är det här en ganska spretig samling texter. Dessutom är Av Två Onda Ting något av en tegelsten med sina 460 sidor, och jag kan tycka att George borde ha låtit redaktörspennan gå mycket hårdare fram över texterna, genom att korta ner men också stryka ett par av dem. Men vad som kanske är värre, och som knappast George kan belastas för, är att den svenska översättningen känns föråldrad. Ja på sina ställen rent av bedrövlig. Jag ska ge ett par exempel.
När en historia utspelar sig i nutid blir det till slut nästan parodiskt när karaktärer i, inte bara en utan flera texter pratar som om de vore med i en pilsnerfilm. Uttryck som ”tusan också” eller konstaterandet: ”Kanske var det dags att bringa liv i telefonen igen?” (Bringa liv? Stod det månne ’bring life’ i originaltexten?) stoppar helt i onödan upp läsningen.
En del karaktärer är inte ens konsekventa i sina uttryck, och då handlar det inte om stilistiska grepp som skulle kunna lägga till någonting hos huvudpersonerna. Nej, här kan den som säger ”mamma” om sin mamma säga ”mor” om densamma i nästa stycke. Små men ack så viktiga detaljer som helt enkelt ställer sig i vägen för texten. Det finns liksom ingen omsorg om detaljerna i översättningen och då blir det heller inget schvung i texterna vilket gör att en stor del av läsupplevelsen går förlorad.
Men kan man bortse från översättningen, finns det berättelser med kvaliteter i den här samlingen. Själv blir jag mest förtjust i Patricia Smileys Erbjudandet, som handlar om en kvinna som låter sig förväxlas med en annan när hon flyger till Los Angeles för en jobbintervju. Helt plötsligt är hon en av kandidaterna till ett annat, avsevärt mer glamoröst jobb. Något som hon naturligtvis kommer att ångra.
När jag har läst ut Av Två Onda Ting, kan jag inte låta bli att tänka på det som brukar kallas för ”det svenska deckarundret”. Vad hade hänt om man en av Sveriges så kallade deckardrottningar varit redaktör för ett liknande projekt? Hade en sådan antologi sett annorlunda ut, hållit en högre nivå, varit mer spännande? Jag får av någon anledning för mig det. Inte minst för att vi då hade fått läsa texterna på sitt originalspråk. För det är på engelska som jag tror att Av Två Onda Ting mår bäst att läsas.
Av Två Onda Ting, originaltitel: Two of the deadliest
översättning: Ulrika Jannert Kallenberg
Norstedts, 460 s
