Listor är kul. Så här har Kulturkolls medarbetare fått lista sina personliga kulturupplevelser under 2013.
Carl Aronsson
Bästa film
• 12 years a slave
Ett mästerverk som är skriven, producerad och lanserad för att dominera på Oscarsgalan.
• Jakten
Thomas Vinterbergs bästa sedan Festen – en dansk skalle som ruskar om och berör
• Beasts of the Southern Wild
Ett relationsdrama som inte liknar mycket annat. Årets vackraste film.
Bästa konsert
• Bruce Springsteen, Friends Arena (1:a spelningen)
Bruce älskar Sverige och svenskarna honom. Kungen av rock gör en unik Sverigespelning genom att lira Born to run-albumet från början till slut.
• Swedish House Mafia, Friends Arena
Vem trodde att Swedish House Mafia skulle sälja ut tre konserter i följd på Friends Arena? Deras första stora – och sista konsert – var ett välregisserat event där mediahypen var minst lika stor del av upplevelsen som själva konserten.
• Beyoncé, Globen
Förväntningarna är skyhöga när Beyoncé anländer till Stockholm. Hon går ut på scen och inte ett steg – inte ens en ton – avviker från planen. Mrs Beyoncé Knowles-Carter levererar som ett proffs. Agerar som ett proffs.
Bästa album
• Laura Mvula – Sing to the moon
Årets debutalbum och en musikalisk överraskning som hör till årets absoluta toppar. Det bästa är att det bara är början på en förhoppningsvis lång karriär.
• Pink Martini – Get Happy
Pink Martinis musik är chosefri och gränslös. De rör sig bekvämt mellan olika språk och genrer som jazz, latin, pop och lounge. Enkel musik som gör dig glad.
• Avicii – True
Tim Bergling debuterar med ett album som kokar av självförtroende. Han blandar house med country, pop med soul och disco med trance.
Camilla Janzon
Bästa teater
Sufflören med Andreas T Olsson, Dramaten
Jag tror att de som var på höstens premiär av Sufflören fick vara med om något speciellt. Det är en sliten klyscha men där och då fick vi faktiskt se en ”stjärna födas”. Att föremålet självt Andreas T Olsson, som skrivit, regisserat och medverkar i pjäsen, såg ganska tagen ut av de stående ovationerna han fick gjorde bara upplevelsen än mer angenäm. Extra roligt att Andreas, som gick ut Teaterhögskolan så sent som i våras, redan blivit fast anställd vid Dramaten!
Bästa bok
2013 var året då novellen gjorde revansch. Äntligen, säger jag. Och skulle själv vilja slå ett slag för Jens Lapidus novellsamling ”Mamma försökte”, som kom ut 2013. Här får man läsa kortare scener, som sannolikt fått stryka på foten i hans romaner. Men vilka scener! Att läsa den här boken är som att dricka slattar från en bättre vinprovning. Persongalleriet känner man igen från hans böcker. Miljöerna likaså. Det är en mörk värld Lapidus beskriver men det här är en novellsamling som gjorde mig glatt överraskad. Nu finns ”Mamma försökte” dessutom i pocket!
Bästa film
Det är inte ofta man ser en film som inte har en enda onödig scen. Men 12 years a slave är en sådan. Det är ett imponerande hantverk regissören Steve McQueen har gjort. En stark historia och vilka skådespelarinsatser! Här luktar det Oscarsstatyetter lång väg.
Att årets bästa svenska film görs av en konstnär, borde kanske mana till viss eftertanke i filmbranschen. För med sin film Återträffen lyckas Anna Odell slunga sin biopublik tillbaks till skolåren. Hon får oss att känna dofterna i korridorerna, höra slamret från skolskåpen och påminner oss om hierarkier som förmodligen format oss mer än vi vill tro. Återträffen är en angelägen film som stannar kvar länge i minnet. Bra skådespeleri av icke utslitna ansikten och dessutom agerar Odell själv otroligt bra! Hoppas Återträffen blir uppmärksammad och vinner flera priser på Guldbaggen i januari.
Bästa musik
På musikfronten är det två kvinnor som hamnar i topp för mig. Dels Laura Mvula, vars musikalitet och debutalbum gör mig musikaliskt lycklig. Men också Janelle Monáe, som av samma anledning får mig att dansa på moln.
Elisabeth Oweson
Bästa bok:
Joël Dicker: La vérité sur l’affaire Harry Quebert (kommer i maj 2014 på engelska – och på danska!)
Måste, trots att den kom ut 2012, slå ett slag för den här mycket välskrivna boken av något så sällsynt som en schweizisk författare (inte för att de inte finns, utan för att de sällan blir översatta). Den unge författaren Marcus Goldman har drabbats av skrivtorka efter en fenomenal succé med sitt första verk. Han söker upp sin gamle lärare och mentor Harry Quebert för att få hjälp, men blir istället indragen i en 30 år gammal, förbjuden, kärlekshistoria. Dicker var nominerad till det mycket prestigefyllda franska Goncourt-priset i fjol och vann ”Grand prix du roman de l’Academie française”. Det här är ett mycket skickligt hantverk, en spännande historia och därtill välskrivet. Jag hoppas att den snart översätts till svenska: till dess, hugg den på engelska när den kommer i vår!
Bästa film
The Silver Linings Playbook (Du gör mig galen!). Rolig, drabbande inte minst för att den behandlar psykiska problem på ett smärtsamt men ärligt sätt och fantastiskt välspelad av Bradley Copper och Jennifer Lawrence, som är väl värd sin Oscar.
Bästa utställning
Sebastiao Salgado ”Genesis”. Denna fotoutställning om 245 svartvita bilder från bland annat Amazonas djungler, Kanadas glaciärer och Antarktis gör succé överallt i världen. Fram till och med 5 januari har den sitt hem tillfälliga hem på Musée d’Elysée i Lausanne, men också i Paris – den kommer till Fotografiska i Stockholm i juni 2014. Gå och se den – och förundras över hur vår värld ser ut (och hur ensamt det är, på vissa platser…)!
Ulla Tiderman:
Det är lätt att den sista upplevelsen också blir den mest dominanta när jag tänker tillbaka på kulturåret 2013. Så jag gör en lista utifrån de personer jag har mött på teaterscenen, på film, i konstverk, litteratur och musik som starkt berört mig med sina berättelser.
Bästa Teater
Alexander Salzberger i Kicktorsken, Dramaten
Den första personen som jag vill lyfta fram är Alexander Salzberger. Han har gästspelat på Dramaten med en personlig, drabbande och självutlämnande föreställning – Kicktorsken, och jag beklagar dem som älskar teater, men som inte fick möjlighet att möta denna unga och begåvade skådespelare.
Alexander Salzberger lyfter fram det generella i det personliga, det allmängiltiga men svåra med både humor och svärta. Det är en berättelse som drabbar som ett knytslag, framförd med energi och lust som både sprudlar och sprakar. Eget material, självupplevt och alldeles, alldeles fantastiskt.
Bästa film
Mikael Persbrandt i Mig äger ingen
Nummer två på min lista, och nu får ni förlåta mig att jag sätter männen först, är min absoluta skådespelarfavorit på den svenska scenen, Mikael Persbrandt. Aldrig har jag sett honom så ren, så avskalad, så ett med sin roll, så stor och så bra. Åsa Linderborg må säga vad hon vill om sentimentalitet och överdriven misär, men här gör Mikael Persbrandt sitt livs roll och jag skulle bli både besviken och förvånad om denna missbrukande pappa-roll inte ger honom en guldbagge som bästa manliga skådespelare 2013.
Bästa skådespelerska
Marie Göranzon
Sedan måste jag gå över till Marie Göranzon. Ja, jag vet. Jag har redan gjort mitt scenval. Men här har vi en mogen kvinna, nyss fyllda 71, som går från klarhet till klarhet. Marie Göranzon är som ett moget vin, hon blir bara bättre med åren. Skarpare, mer finmejslad och alldeles utsökt.
Jag såg pjäsen Andra ökenstäder/Other desert cities, där den stora behållningen var just Marie Göranzon och jag ser fram emot att få starta det nya teateråret med Marie-Louise Ekmans pjäs Dödspatrullen där denna primadonna absoluta gör huvudrollen.
Den som vill njuta lite extra av Marie Göranzon fram till dess kan med fördel gå in på Dramatens hemsida och titta på Den dramatiska asylen. I dessa små korta scensnuttar spelar Marie Göranzon dramatenchefen Marie-Louise Ekman, samtidigt som Ekman filmar med sin mobiltelefon, en fantastisk idé och störtkul.
Bästa bok
Kanada av Richard Ford, en författare som lyckas berätta hela historien redan med de inledande två meningarna.
”Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick, Sedan om morden, som inträffade senare.”
Ett stilistiskt grepp som möjligen kan väcka viss skepsis och tvekan. Vad finns mer att berätta? Allt och oändligt mycket mer visar det sig. En fantastisk historia om en 15-årig pojke och hans tvillingsyster som övergivna och stigmatiserade av sina föräldrars gärning, på var sitt sätt försöker att hitta sin plats och mening i en kaotisk värld.
Bästa utställning
På plats nummer fyra väljer jag fotoutställningen på Moderna museet med självporträtt av Cindy Sherman. På alla foton hon tar har hon sig själv i huvudrollen – i alla möjliga situationer, föreställande allt vad din egen fantasi kan skapa. En kameleont framför kameran och näst intill osynlig där utanför.
Drabbande absolut, otäckt, vackert, upprörande och skickligt. Ingen ser hennes bilder oberörd.